Tecknade serie-toppen

Seven Days (manga)

Publicerad: Fredag, 10 juni 2011, Skribent: My Bergström, Betyg: 5
Av Rihito Takarai & Venio Tachibana

Vad värmer väl bättre i höstmörkret än en finstämd romans? I Seven Days bjuds vi på en ovanligt genomtänkt och välpresenterad sådan, där berättelsen utspelar sig under loppet av en vecka. Serien rekommenderas för sina fina teckningar och sitt trivsama tempo, men framförallt för att den är så oerhört romantisk att man blir glad bara av att tänka på den. Bättre än så här blir det sällan i yaoigenren.


Shino har aldrig riktigt fattat vad det är som ska vara så speciellt med kärlek. Hans flickvänner dumpar honom alltid, så fort de inser att vad man ser inte motsvarar vad man får i Shinos fall. Shino i sin tur misstänker att ingen någonsin kommer att älska honom för den han verkligen är, innerst inne. Touji, som går i samma bågskytteklass som Shino, tycks dock vara snäppet värre. Varje måndag säger han ja till den första tjejen som frågar chans på honom och varje söndag gör han slut med orden "Jag blev inte kär i dig".
Av en slump blir Shino den första som träffar Touji en måndagsförmiddag. Han får ett infall och frågar om inte Touji kan vara ihop med honom istället. Vad han inte hade räknat med var att denne skulle ta hans skämt på allvar...

Kul att veta
Seven Days är Rihito Takarais och Venio Tachibanas första manga. Takarai har tidigare jobbat som illustratör och har en karriär som fansintecknare bakom sig, medan Venio Tachibana huvudsakligen skriver yaoiromaner.

Seven Days tog tre år att skriva klart, eftersom den gick i ett magasin som gavs ut 4 gånger om året, men under tiden blev den en av de japanska yaoiläsarnas mest omtyckta yaoiserier. När den andra och avslutande delen i serien gavs ut 2009, rankades den som en av årets 5 bästa serier i genren.

Omdöme
Jag har ofta blivit besviken över det bedrövliga utbudet bland yaoiserierna som getts ut på engelska sedan Tokyopop en gång i tiden slog ett slag för seriemångfalden och gav ut Sanami Matohs suveräna poliskomedi/gayromans Fake. Trots succén med denna fartfyllda, mainstreamvänliga romantiska komedi, har yaoiförlagen i USA valt att följa upp med blaskiga romanser utan omläsningvärde. Det är säkert ett bra beslut försäljningsmässigt sett, men själv har jag ställt mig relativt kall till huvuddelen av dessa serier. Därför är det extra roligt när guldkorn som Seven Days dyker upp!

Seven Days är inte perfekt, men det är en av de mest romantiska och trovärdiga yaoiserier jag har läst på mycket länge. Serien är uppbyggd så att varje kapitel (ibland uppdelat i flera delar) motsvarar en veckodag. Vi läsare får följa hur Shino och Toujis relation gradvis förändras för var dag som passerar. Serien berättas i ett lugnt tempo, men mot slutet av veckan blir stämningen tätare. Som läsare känner man verkligen hur klockan tickar; vad händer när det blir söndag? Tar allt bara slut då? Jag måste säga att jag uppskattar Tachibanas fingertoppskänsla vad gäller seriens struktur.

Teckningsmässigt är serien till en början något stel, vilket sannolikt beror på att Takarai tidigare jobbade som illustratör, men hennes teckningar växer under seriens gång. Hennes styrka ligger i hur hon efter hand lär sig bygga upp dynamiken i både enskilda bildrutor och hela seriesekvenser. Hon jobbar mycket med filmiska grepp, som panorering, zoom och perspektiv, vilket bidrar till att göra varje uppslag intressant även vid en omläsning (jag är inne på min 5:e eller 6:e om läsning vid det här laget). Jag tycker även om hennes karaktärsdesign; en vidareutveckling av de Prince of Tennis-fansin hon tecknade innan hon slog igenom.

Slutligen vill jag återvända till vad jag anser är seriens starkaste inslag: dess trovärdighet. Andra yaoiserier kan ibland kräva att man kopplar bort all form av kritiskt tänkande: Är detta rimligt? Skulle det verkligen gå till så här i en verklig situation? Visserligen är yaoiserier ofta menat att vara ren och skär verklighetsflykt, framförallt med tanke på att de skildrar gayromans mellan killar/män, men tecknas och skrivs för en kvinnlig publik, men jag har ändå stört mig på den totala avsaknaden av karaktärer som identifierar sig själva som gay.

Trenden i Japans yaoiserier var länge att killarna egentligen inte var gay, men föll för en enda person av samma kön. Den trenden har dock avtagit under senare år och tycks vara på väg bort. I Seven Days har killarna ingen sexuell identitet alls; de är sökande och känner båda instinktivt att det som hittills har funnits i deras liv av någon anledning inte har varit rätt för dem. Genom att etablera detta redan i seriens inledning ger Tachibana sin berättelse en tydlig logik, av det slag som man sällan finner i yaoiserier.

Uppskattar man denna underbara lilla yaoiromans rekommenderar jag även No Touching At All.

Länkar
Rihito Takarais japanska hemsida

Kommentarer

Prenumerera på vårt nyhetsbrev