Av
Yuuki Iinuma
Itsuwaribito är en serie i samma tradition som Dragonball och andra äventyrsserier, men till skillnad från dessa bygger berättelsens grundidé på en frågeställning, lika enkel som den är komplicerad: Finns det både goda och onda lögner här i världen, och hur skiljer man i så fall på vad som är vad?
Utsuho är en föräldralös pojke som bor tillsammans med andra vilsna barn på ett litet barnhem. Han plågas av minnen av hur han en gång lurades att avslöja sin bys hemligheter och därmed orsakade både sina föräldrars och resten av bybornas död. Han bestämmer sig för att bli en Itsuwaribito, vilket innebär att man är en professionell lögnare, sol-och-vårare och allmän lurendrejare, men till skillnad från alla andra Itsuwaribito, som oftast är rena rama skurkarna, ska han bara berätta goda lögner, som hjälper folk.
Kul att veta
Itsuwaribito gick i Shonen Sunday, samma tidning som även är eller har varit hem för storserier som
Mästerdetektiven Conan,
Inuyasha,
Ranma ½ och
Cross Game.
Omdöme
Itsuwaribito är en serie som redan tidigt överraskar. Utsidan av serien är gullig och färggrann, medan innehållet är betydligt blodigare och mörkare än vad jag hade förväntat mig. Berättelsen pendlar mellan oseriös och gullig till becksvart och hemsk för att sedan bli sorgsen och eftertänksam, allt i ett emellanåt ganska oförutsägbart tempo. Det är märkligt, men gör samtidigt serien mer intressant.
Utseendemässigt är serien kompetent tecknad och mestadels ganska väldesignad, även om den inte direkt väjer för klichéerna: ondskan är enligt japansk tradition dödligt vacker, medan dess lakejer är fula som monster. För att väga upp de mörka inslagen i serien, innehåller Itsuwaribito även en del gulliga inslag, som till exempel den lilla tanuki, en japansk
mårdhund, som blir Utsuhos följeslagare. Striderna, ett oundvikligt inslag i den här sortens äventyrsserier, har ett bra tempo och är ganska snabbt överstökade, till förmån för intriger och mind games.
Det som verkligen får serien att sticka ut, är dess frågeställning: Finns det goda och dåliga lögner? Och i så fall, hur skiljer man på vad som är vad? Utsuho är övertygad om att det inte alltid är dåligt att ljuga, och även om det är en knepig sak att föra fram som den absoluta sanningen i en serie, så är det nog många som håller med om att man ibland kan måste ljuga. Skillnaden mellan rätt och fel tillfälle för en lögn, åtminstone enligt serieskaparen Iinuma, visar sig vara ganska effektfull i upplösningen av seriens inledningskapitel, vars avslutning var mycket stark jämfört med vad efterföljande kapitel lyckades nå upp till.
Itsuwaribito sticker ut lite, eftersom den är så blodig och känns ganska vuxen redan i seriens inledning, framförallt jämfört med många andra äventyrsserier som ofta brukar pågå ett tag innan berättelsen blir riktigt mörk. Jag rekommenderar Itsuwaribito till lite äldre läsare, som gillar lite mörkare äventyrs- och actionserier som
Code: Breaker,
Death Note,
March Story,
Samurai Deeper Kyo,
Soul Eater,
Dogs,
Tegami Bachi,
Air Gear,
Blade of the Immortal och liknande.
Tips: Tycker man om Utsuhos charmanta lilla medhjälpare kan man se mer tanuki i Ghiblifilmen
Pom Poko.
