Av
Kohta Hirano
Drifters är som namnet antyder en serie som driver runt lite planlöst och först väldigt sent omsider bestämmer sig för vad den ska handla om. De snygga, actionspäckade scenerna är det som säljer serien, för berättelsen är relativt ofokuserad och mest en ursäkt för att blanda galna idéer och historiska figurer hejvilt. Men läst i rätt sinnesstämning är det en galet kul serie som inte har några som helst bromsar eller skyddsnät när den kör på i halsbrytande fart.
Toyohisa var en stor krigare som offrade sig under den stora striden vid Sekigahara…säger åtminstone historien, men vad man inte visste var att Toyohisa inte dog, utan svårt skadad fördes till en mystisk värld befolkad av människor och alver. Han har transporterats dit av magiker för att tillsammans med andra så kallade Drifters kämpa mot Ends, som under den svarte konungens ledarskap kämpar för att ta över hela världen.
Kul att veta
Kouta Hirano är mest känd för sin manga
Hellsing, som även blev anime i två omgångar. I Drifters plockar han ihop ett stort gäng kända historiska figurer från olika länder och tidsperioder.
Omdöme
Innan man börjar läsa Drifters bör man helst göra följande saker:
1.Läsa på lite om de historiska personer som dyker upp i serien och
2.Stänga av de mer kritiskt tänkande delarna av hjärnan.
Serien blir helt enkelt bättre om man gör det. Mycket hänger på att man känner igen de historiska figurerna och har en förutfattad mening om vilka de var och vad de åstadkom. Det underlättas av att serien inte bara använder sig utav samurajer, utan vräker på med allsköns västerländska historiska figurer, som Jeanne D’Arc och, hrrm, Hitler. Yup. Han är med på ett hörn.
Vi börjar väl med seriens styrka. Som i alla Hiranos verk är det teckningarna som lyfter serien. Han har en bisarrt utdragen stil där kroppsliga proportioner inte spelar lika mycket roll som själva idébilden om rörelserna de utför, där muskler spänns och leder poppar, hår flyger i vinden och svärd skär genom kött, ben och allt i dess väg. Hirano använder en kraftigt tuschad stil med mycket detaljer och markerade linjer, som sedan fylls ut med lite skuggor här och var, men mestadels är det vitt och svart som gäller. Det är svårt att inte tappa hakan när man läser actionscenerna, så snyggt och dynamiskt tecknade är de, och action är det sannerligen gott om i den här inledande delen.
Berättelsen däremot lämnar väl ett och annat att önska. Jag är frestad att säga, "Men vem bryr sig?! Det är Kouta Hirano!", men vi tar väl och går igenom det ändå. Serien tyngs ner av Hiranos tempo, där alldeles för många karaktärer slängs in i serien på en gång. Vi får aldrig tid att lära känna någon av alla dessa historiska figurer mer än ytligt och de västerländska figurerna känns ofta något krystade i sin skildring. Upplägget i serien är ganska tunt och går i princip ut på att coola seriefigurer slåss mot andra coola figurer i en bister fantasyvärld där det alltid regnar och är mörkt utomhus. Jag vill hävda att det räcker gott och väl. Det är trots allt Kouta Hirano vi talar om. ;)
Gillar man Drifters och inte har läst Hellsing ännu bör man givetvis rätta till detta misstag omedelbart. Serien finns både på svenska och engelska. Jag kan även tipsa om andra våldsamma, mörka serier med lite mer fokus på berättande, som
Dorohedoro,
Berserk och
Gantz.
