Av
Toru Fujisawa
På senare år har många mangatecknare återuppväckt gamla hits. En av de mer lyckade av dessa är Great Teacher Onizuka – 14 Days in Shonan, som dock inte är en uppföljare, utan snarare utspelar sig mitt i den gamla serien. Teckningar och berättelsestil har inte ändrats nämnvärt under åren som gått sedan den förra serien avslutades, så både gamla och nya fans borde kunna dyka rakt ner i serien utan större problem.
Onizuka är tillbaka! Eller rättare sagt får vi veta vad han pysslade med under 14 mycket händelserika dagar som inte berättats om tidigare. Efter en viss spektakulär incident i den gamla GTO-serien hamnade Onizuka på sjukhus. Vad vi inte fick veta var att han i samband med detta även råkade göra bort sig i direktsänd TV och tvingades ligga lågt ett tag. Onizuka valde att återvända till sin ungdoms jaktmarker,
Shonan, och hamnade till slut i ett grupphem för ungdomar med problem. Precis som med sin skolklass insåg han att det var Great Teacher Onizukas öde att hjälpa dessa ungdomar. Vad han däremot inte hade räknat med var att knappast var några lammungar han hade att göra med.
Kul att veta
Efter dundersuccéen med GTO – Great Teacher Onizuka, har Fujisawa ägnat sig åt diverse kortare serier, bland annat Tokko, som även låg till grund för en
TV-anime. Men ingen av dessa serier har förmått nå upp till GTOs popularitet. Därför kommer det kanske inte som någon större överraskning att Fujisawa väljer att återvända till sin absolut mest älskade och oförglömliga figur, den före detta gängmedlemmen och numera världens bästa (?) lärare, Eikichi Onizuka!
GTO blev en gång i tiden känd för många via en live action TV-serie samt film där
Takashi Noguchi spelade Onizuka. Serien har även legat grund för en 43 avsnitt lång tecknad TV-serie.
GTO: 14 Days in Shonan blev 9 volymer lång i Japan och avslutades så sent som i slutet av förra året. Serien gick, precis som sin förlaga, i
Weekly Shonen Magazine.
Omdöme
GTO är en av mina absoluta favoritserier någonsin. Med detta i åtanke är det kanske förståeligt att jag kände mig en smula tveksam när jag upptäckte att Fujisawa hade valt att återuppväcka serien. Inte för att det på något vis kunde hindra mig från att läsa serien, långt ifrån, och jag är glad att jag gav den en chans. 14 Days in Shonan är inte riktigt lika klockrent som ursprungsserien, men den är bra mycket bättre än mycket annat som ges ut på engelska just nu.
Serien lutar sig förstås tillbaka på tidigare framgångar och det är i princip samma upplägg och ingredienser som förut, med den skillnaden att Onizuka inte jobbar på en skola, utan tillfälligt tar sig an ett grupphem för ungdomar med problem. Men likt den gamla GTO-serien är det föräldrarna som är roten till ungdomarnas problem, och Onizuka sätter genast igång med det han är bäst på: att försöka vinna deras förtroende och visa att det inte är alla vuxna som bara ger upp på dem.
Tempot är relativt högt redan från inledningen och Onizuka har på intet sätt förlorat sin oborstade, burdusa charm. Han klampar på folks tår till höger och vänster, samtidigt som han på sitt speciella sätt till slut börjar nå fram till de mer lättflirtade av ungdomarna på grupphemmet. Min favoritsekvens i den här första volymen är hur Onizuka använder TV-spel och diaboliska strategier för att få kontakt med elevhemmets spelfantast. De svåraste nötterna att knäcka håller sig dock i bakgrunden och sätts i spel först mot slutet av inledningsvolymen. Det är först då som serien riktigt kickar igång på en högre växel och den välbekanta känslan av ohämmat vansinne äntligen infinner sig. Välkommen tillbaka, Great Teacher Onizuka! Jag hade glömt hur mycket jag saknade dig!
Seriens teckningar är väldigt lika ursprungsserien, vilket jag ser som positivt. Det är tydligt att Fujisawa inte har övergått till digitala hjälpmedel i sitt hantverk eller gjort några radikala förändringar i hur han framställer saker. Detta är en viktig del av seriens charm och jag drar en suck av lättnad när jag inser att allt är som det ska vara. Fujisawa är redan så pass bra på det han gör och han har en stil som man lätt känner igen. Serien känns hemtam redan när jag slår upp första sidan, precis som jag hade hoppats!
Jag rekommenderar 14 Days in Shonan till alla GTO-fantaster. Uppskattade man den gamla serien kommer man att uppskatta även denna spinoff. Inte nog med att den är betydligt bättre än Fujisawas relativt misslyckade försök att skriva serier efter ursprungsserien avslutades; den är dessutom i princip lika rolig som den gamla serien, även om den kommer igång ordentligt först mot slutet av inledningsvolymen.
Den gamla GTO-serien som Tokyopop gav ut är tyvärr ur tryck, så vi får väl hoppas att något annat förlag kan ta över och ge ut den på nytt. Söker man under tiden liknande serier med högt tempo och otyglad galenskap kan jag glatt hänvisa till en annan älsklingsserie,
Skip Beat. Låt er inte luras av de söta teckningarna, Kyoko och Onizuka har exakt samma galna glöd inombords!
