Promise of Blood
De som avsatt den forne härskaren upptäcker snart att det inte är lätt att styra ett land, särskilt som rikets finanser är i dåligt skick. Nu när skatterna måste höjas, gamla intriger stiger upp till ytan, krig hotar från grannländerna och en mäktig magiker från hovet är på flykt, då gäller det att veta vilka som är allierade, vilka som kommer svika och hur man kan kväsa eventuella uppror i sin linda. Något som ytterligare förstärker oron är ett rykte om att domedagen är nära och gudarna ska börja vandra på Jorden. Men det är så klart bara rykten. Ingen utbildad människa skulle ju kunna tro på de gamla myterna. Eller?
Det som överraskade mig mest med "Promise of Blood" var hur rolig den var att läsa. Rappt berättad och med lagom dos överraskningar längs vägen. Att historien utspelar sig i ett fiktivt sent 1700-tal med skjutvapen och magiker som lär sig snorta krut för att få mer kraft är en bonus. Det känns aningen närmare oss utan att för den delen kännas vardagligt, när det mer handlar om intriger och kanoner snarare än magiska svärd och drakar. På gott och ont, men kanske mest gott. Det hela känns ganska mycket som en Brandon Sanderson-bok, och det är ett gott betyg.
Det jag kan invända mot boken är att det känns lite väl mycket som en korvfest, och minnesvärda kvinnliga figurer är få och får inte mycket spelrum. Visst kan man invända här med att det ska föreställa ett fiktivt 1700-tal, och att det inte fanns så mycket kvinnor i högre positioner i samhället då, men samtidigt är det ju en påhittad värld, så då skulle författaren ha kunnat anstränga sig mer för att lyfta fram fler, och på ett roligare sätt. Men det är ett mindre klagomål, som helt klart vägs upp av allt det positiva. Underhållande handling, spännande värld och roligt skriven.
Rekommenderas.