The Companions
Det upptäckte också R A Salvatore, när han ungefär samtidigt fick i uppdrag att skriva en bok som utspelade sig i Faerûn. Resultatet kom ut 1988 och hette The Chrystal Shard. Där möter vi svartalven Drizzt, barbaren Wulfgar, halvlängdsmannen Regis, dvärgakungen Bruenor och kungens mänskliga adoptivdotter Catti-brie. För första gången klättrade böcker knutna till rollspel högt på bästsäljarlistorna, och TSR insåg att bokutgivning kanske var något att satsa på. Det blev en lång rad böcker om Drizzt och hans vänner.
Alla rollspelare vet att man ibland vill börja om på ny kula, precis som vår spelledare den där gången på 80-talet. På samma sätt som tv-serier ogärna löper mer än sju säsonger, tappar rollspelskampanjer förr eller senare farten. Det vet också Wizards of the Coast, som numera äger Dungeons & Dragons. Varje gång de ger ut en ny version av spelet omstöps Forgotten Realms, och spelets ”nutid” flyttas fram några år.
Tidshoppen har orsakat problem för R A Salvatore. Barbaren Wulfgar och Catti-brie åldrades och dog. Kung Bruenor kunde hänga med bra länge, för dvärgar blir gamla. Men till slut föll han också ifrån. Den enda som fanns kvar var svartalven Drizzt, eftersom Faerûns alver kan leva i hundratals år. Neverwinter Saga, som nyligen avslutades med The Last Threshold, handlade på slutet primärt om svartalver som hade överlevt genom alla berättelsens vindlingar.
Där kände uppenbarligen Salvatore att det var dags att börja om, och då menar jag verkligen börja om, med samma figurer som i The Crystal Shard. I The Companions låter han Catti-brie, Bruenor och Regis reinkarneras i nya kroppar. Det är gudinnan Mielikki som låter dem återfödas hundra år in i framtiden. (Wulfgar får erbjudandet, men tackar åtminstone i förstone nej). Vännerna föds i barnkroppar, men har från början sina fulla, vuxna medvetanden. Innan de lämnade dödsriket gjorde de upp om en mötesplats där de ska träffas som vuxna.
Det fungerar överraskande bra. Reinkarnationen ger Salvatore tillfälle att låta alla ställas inför problem med halvt försvunna minnen, identitet och meningen med livet. Hjältarna, som alltid har varit väldigt tydligt utmejsade personligheter, ges nya dimensioner när de återföds och det blir verkligen en fungerande ”reboot”.
The Companions handlar om hur våra tre hjältar växer upp, som vuxna i barnkroppar, och inväntar den dag då de ska mötas. Men den övergripande handlingen i serien som påbörjas här handlar om ”The Sundering”. För dem som inte har hängt med i allt som har hänt i Forgotten Realms krävs här en liten förklaring. I den förra omstöpningen av världen, som skedde inför fjärde utgåvan av rollspelet, drabbades världen av en magisk pest, ”the spellplague”, när magins gudinna Mystra dödades. Händelsen påverkade den magiska väv som håller ihop verkligheten och förde samman de två världarna Abeir och Toril, som tidigare låg på olika primärplan. I The Sundering kommer Abeir och Toril att separeras igen, men resultatet blir inte det Faerûn vi känner från tidigare böcker och äventyr, utan en mycket förändrad värld. Uppenbarligen är det här en process som oroar gudarna, eftersom de har bestämt sig för att reinkarnera diverse hjältar som de hoppas ska förhindra att allt går överstyr.
The Companions börjar i det lilla. Särskilt Regis fattiga uppväxt är kul läsning. Men den övergripande omvälvningen av världen bådar gott. Sex böcker om the Sundering är inplanerade, och det ser ut att kunna bli en ovanligt storslagen historia där gudar och människor drabbar samman och dör. Precis som det ska vara.
En liten brasklapp: förlaget har satt publikdragaren Drizzt på omslaget av boken, men han är med väldigt lite. Det är Regis, Bruenor och Catti-brie det handlar om.