The Vagrant

The Vagrant är Peter Newmans debutroman. Den handlar om en ensam man som vandrar genom en post-apokalyptisk värld, tillsammans med ett spädbarn och ett legendariskt svärd. Samt, en get! De vandrar mot the Shining City som sägs vara den mänskliga rasens sista bastion i en värld som tår under ständig attack av demoner.

Några ovanliga inslag i berättelsen är att hjälten Vandraren är stum. Men det finns även en ytterst motvillig, helt omänsklig följeslagare som inte heller pratar. Geten är tjurig, fientlig, envis – allt som getter är – och ett komiskt inslag som jag uppskattade mycket. Och vad handlar egentligen post-apokalypsen om? Är det post-och/eller-teknologi/magi? Artificiell intelligens i demonform?

Nåväl, demonerna har invaderat världen och nästan alla människor bär på deras smitta. Samtidigt som de förvränger och fördärvar allt de berör, så omskapar de sig själva som groteska varelser som verkar leva ett eget liv . De blir embryon till självmedvetande som slåss inbördes samtidigt som de desperat förföljer och försöker stoppa Vandraren att nå sitt mål. På hans väg genom en värld i spillror bland människors mörkaste överlevnadsstrategier så blir han i sin bräcklighet ändå ledaren som tänder ett hopp och minnet av en tid när livet betydde mer än överlevnad.

Jag tyckte om den här boken för dess ovanliga inslag och kreativitet. Den är välskriven och har fina karaktärer. Saknade jag nåt? Ja, men jag kan inte riktigt definiera vad i så fall. Vandraren är verkligen helt stum, både i ord och tankar. Han blir ett vacum i bokens mitt som speglas i sina följeslagare. Och här står jag och undrar vad han speglar i mig. . . Peter är också medproducent av uppskattade podcasten Tea and Jeopardy som sponsras genom medlemskap i Order of the Sacred Teacup.

Det här är en bok vars handling och bokomslag ekar av den ensamme hjälten, som tex i den japanska serien Lone wolf and Cub (70-talet), eller filmen the Warrior’s Way (2010) . Och till en början tror man att det här kommer att bli en ganska traditionell episk fantasy. Tills man inser att författaren är en kreativ utbrytarkung som inte helt snällt låter sig kategoriseras av sina läsare.