50 rysliga år med Stephen King

Det finns få författare som tar upp så mycket fysisk plats i våra butiker som Stephen King. När vi håller på med våra skräckhyllor behöver vi kallt räkna med att hans titlar kommer behöva ta upp två hyllplan. Minst.  

Han står bakom över 60 romaner och över 200 noveller. Hans verk har blivit filmatiserade flertalet gånger och hans böcker har blivit översatta till över 50 språk. Sedan debuten 1974, alltså för 50 år sedan, har han publicerat 1,76 böcker per år enligt Hans-Åke Liljas uträkningar i Stephen King : Historier från fem decennier, något som vi nu firar med en egen liten kampanj med ett urval av hans titlar.  

På den hittar man bland annat Carrie som startade allt för 50 år sedan, den döda och blodtörstiga hunden Cujo,  den ikoniska novellsamlingen Skeleton Crew och de två första böckerna i den episka västern-fantasyn The Dark Tower.  

Historien om Stephen King är egentligen en riktig underdog-berättelse, om någon som kämpat sig igenom beroende, fattigdom, mental ohälsa och drömmar som hade kunnat kantra – vilket han är väldigt utlämnande om i On writing, en personlig favorit bland självbiografier/inspirationsläsing/handfasta-tips-om-skrivande. 

Redan från ung ålder var skrivandet en stor del av hans liv och King skickade regelbundet in sina berättelser för publicering, med föga framgång. Han spikade upp alla refuseringsbrev på väggen och vid 14 års ålder var högen såpass stor att spiken inte längre klarade av vikten. Han ersatte den då med en större variant och fortsatte skriva. 

Det dröjde fram tills 1974 då han bodde i en husvagn med sin fru Tabitha och deras två barn som det hela lossnade, och då inte helt på egen hand. Efter att han hade gett vika för depressionen och kastat bort sidorna han jobbade med hittade hans fru Tabitha några sidor i sopkorgen och uppmuntrade honom att fortsätta med dem. Så föddes den hämnande Carrie och hennes bloddränkta bal. Efter det var det hela igång.  

Det går inte att sticka under stolen med att hans böcker kanske inte är för alla. Han anklagas för dammig och problematisk kvinnosyn, platt språk, förutsägbara skräckelement och svaga slut. De litterära finrummen inte tokiga i genrelitteratur, vilket vi är väl medvetna om. Men hans välutvecklade karaktärer, förmågan att göra vardagshändelser riktigt skrämmande, det psykologiska djupet och de råa, skräckelementen har gjort honom till en av världens mest populära författare, och enligt oss förtjänar han varje hyllmeter.