Den söndrade jorden

Ibland kommer det nya verk med potential att förändra hela sin genre och kraft att påverka läsarnas tankevärld, som Ursula K LeGuins Mörkrets vänstra hand och William Gibsons Neuromancer. N K Jemisins trilogi om Den söndrade jorden har denna potential med råge. Det är första gången som en författare har belönats med Hugopris för samtliga tre delar i en serie. Nu ges Jemisin ut på svenska för första gången och lyckligtvis släpps alla tre delarna på samma gång.
Vad är det då som gör dessa böcker så speciella? För mig är det kombinationen av ett episkt världsbygge i monumental skala med full förståelse för klimat, geologi och kosmologiska aspekter samtidigt som serien är ett oerhört gripande familje­drama där varje persons inre slitningar och sorg utmejslas med psykologisk trovärdighet. Dessutom är detta en ovanlig hybrid av apokalyptisk klimat-sf och episk high fantasy.
Historien börjar med en familjetragedi när Essun kommer hem och finner sitt barn ihjälslaget av sin egen far. Hon ger sig ut på en resa för att hinna ikapp maken som flytt tillsammans med deras gemensamma dotter. Världen detta utspelas i är möjligen en avlägsen framtid där jorden skakas av apokalyptiska årstider - perioder av enorma naturkatastrofer där mänskligheten tvingas kämpa för sin överlevnad. Alla tecken tyder på att en sådan säsong är nära förestående.
I denna värld föds somliga med övernaturliga krafter som dras ifrån jorden, typiskt förmågan att orsaka jordbävningar. De kallas orogener och ses med misstro och fruktan av omvärlden. Här har ett maktsystem uppstått där unga orogener tränas och förslavas för sina krafters skull om de inte slås ihjäl av livrädda bybor redan när de uppvisar sina första okontrollerade kraftutbrott.
Denna grymma värld skildrar Jemisin genom tre kvinnors upplevelser och lyckas genom berättelsen på ett vidare plan rikta ljus mot de orättvisor vi utsätter varandra för, även i vår värld.

Sofia Flodin