Dreamcatcher

New Henry, Beav, Jonesy och Peter träffas en gång om året i Maines djupa skogar för att jaga, dricka öl och hålla vänskapen vid liv. De är gamla barndomsvänner som hållit kontakten genom åren, trots att de flyttat från hemstaden och skaffat sig familj och arbete. De är inte direkt lyckliga, mår kanske inte så bra, men livet går vidare. Och varje år under en efterlängtad vecka träffas de och allt är som det var en gång för länge sedan.

Men den här hösten inträffar något som för alltid kommer att förändra deras liv. Under en jaktutflykt kommer en främmande man insnubblande i deras läger. Han mumlar något om ljus i skyn och verkar helt uppriven, halvt från vettet. Han har irrat runt i skogarna i flera dagar, men minns inte vad han har gjort. Han blöder och tycks ha ätit något högst olämpligt, för han har gräsligt ont i magen och släpper väder så att alla i närheten drabbas av illamående. Det är som om något lever i hans inre, något som vill ut. Främlingen försöker äta och vila, men i ett obevakat ögonblick försvinner han. Ett blodspår leder fram till toalettdörren som är låst. Och han vägrar öppna…

Stephen Kings nya bästsäljare behöver kanske inte någon rekommendation som lästips. Men det förtjänas att påpekas att det här är King i gammal god form i stil med Carrie och It, med andra ord rysligt, äckligt och oerhört spännande. Man börjar läsa, och sedan är man fast i drygt 600 sidor. Dreamcatcher är en mycket bra skräckroman, men hamnar också i facket för "utomjordingarna anfaller", för det är precis det som sker på ett ovanligt trovärdigt sätt. Jämförelsen med H G Wells klassiska invasionsroman "Världarnas krig" är inte så långsökt, och King förlägger likt Wells handlingen i en omedelbart igenkännbar och realistiskt skildrat verklighet - nämligen din och min vardag (om än med amerikanska förtecken) där romanfigurerna tittar på Sopranos, lyssnar på Pearl Jam och drabbas av depressioner och dricker alldeles för mycket alkohol.

Stephen King lyckas förnya sig och skriver allt bättre. Det är märkligt, för de flesta, för att inte säga nästan alla, storsäljande författare nöjer sig med att återupprepa en vinnande formel. Inte så Stephen King, som fortfarande verkar nyfiken och uppfylld av glädjen av att skriva. Det är bara att sjunkna ner i läsfåtöljen och ge sig hän.