Finders Keepers

Morris Bellamy är ett (alltför) stort fan av stjärnförfattaren John Rothsteins huvudkaraktär Jimmy Gold. När John solkar ner Jimmy i sista boken och sedan, rik och till åren kommen, lägger sig på sofflocket känner Morris att han måste ingripa. Nog måste det i Johns kassaskåp finnas åtminstone ett utkast till en ny roman vari Jimmy får återupprättelse? Det hela går en smula överstyr, både på längden och tvären och å det våldsammaste...

Finders keepers är den fristående uppföljaren till Mr. Mercedes, i vilken King avvek från sin mästargenre (den övernaturliga skräcken) och försökte sig på det rappare thrillerformatet - en kamp mot klockan och vanlig mänsklig ondska. Nu djupnar intrigen och personskildringarna och historien pendlar inledningsvis mellan då och nutid, på klassiskt kingskt manér, för att avslutas i ett rafflande tempo.

Den handlar också om litteratur som fenomen - skrivande och läsande, kärleken till det och faran när kärleken slår över i besatthet, vilket kan bli en författares mardröm. King tog upp ämnet redan i Misery (Lida) 1987 men då med ett annat upplägg.

Sedan mitt första möte med hans verk för sisådär 30 år sedan har Stephen King blivit som en gammal god vän - man vet ungefär vad han kommer att berätta och hur, men man vet att det kommer att bli angenämt. Ja, faktiskt! Det är själva stilen, välbehagskänslan som jag får av hans flyhänta knapprande (oaktat ämne), som får mig att sluka hans historier. Några är geniala, andra gruvligt sega, somliga rätt skumma. Enstaka har gett mig mardrömmar, de flesta "bara" en spännande skön läsupplevelse, oavsett hur de har slutat.

Finders keepers passar därmed utmärkt som sommarläsning.