Malice

"Malice" börjar med att den förbittrade Evnis försvär sig åt den mörka guden Asroth och lånar sina tjänster åt Rhin, Cambrens hänsynslösa drottning. Rhin tänker lägga flera mindre kungariken under sig, och Evnis ska bli hennes redskap.

Några sidor senare får vi veta mer om Asroth, i en redogörelse nedtecknad av jätten Halvor. Han berättar om hur gudakriget förödde världen. Asroth kastade ned en himlasten till jorden. Människorna fruktade stenen, men jättarna drogs till den och använde den för att skapa märkliga artefakter - en kittel, en halsring och ett halssmycke. Stenens makt förvred jättarnas sinnen, och när kung Skald dräptes kom döden in i världen. Krig bröt ut och vapen smiddes av himlastenen. Till slut förlorade den högsta guden, Elyon, tålamodet. Han skickade sina söner, Ben-Elim, att föröda världen och insåg för sent att han hade lurats av Asroth. När han drog tillbaka sina söner var världen ödelagd. Därefter drog sig Elyon undan och lämnade världen.

Det bildar bakgrunden till en historia om smedssonen Corban och ett kommande stort krig. Corban bor i Ardan, kung Brenins kungarike där platser och människor har walesiskklingande namn. Vi inser snart att Brenins rådgivare är samme Evnis som försvor sig åt onda makter på sidan ett. Snart har vi presenterats för ett stort persongalleri, inte bara i Ardan utan också bland andra folk. Mångas öden flätas samman när kriget närmar sig och drottning Rhin smider sina planer. Corban växer upp och blir en krigare som tycks menad för mer än kung Brenins följe.

Men "Malice" är inte bara en berättelse om fejder mellan små kungadömen. En profetia säger att det avgörande kriget närmar sig. Två stora krigare ska mötas, en ljusets förkämpe och en mörkrets härförare. Människornas högkonung samlar sina rådsherrar för att ena de splittrade kungarikena, men det är lättare sagt än gjort. Snart utbryter kriget. Men vem tjänar mörkret och vem ljuset? Det är inte helt självklart.

"Malice" är John Gwynnes debutroman och början på serien The Banished Lands. Några har jämfört den med George R R Martins A Song of Ice and Fire, och det kan ligga lite i det. Här finns ett brett persongalleri, små kungadömen och gott om intriger. Men ju längre man läser, desto mer inser man att Gwynne har skapat något alldeles eget. Kung Brenins rike och jättarnas artefakter har tydligt keltiska drag. Högkung Aquilius och hans försök att ena stridande baroner påminner om kung Arthurs vedermödor. Corbans väg är förstås en tydlig blinkning till alla fantasyromaner med unga män som växer upp och visar sig ha märkliga öden, men allt är inte riktigt som det verkar. Man anar att åtskilliga överraskningar väntar längre fram i historien.

På John Gwynnes hemsida finns ett läsprov att ladda ner.