Rose of the World
I Elda finns två stora kulturer, Eyrans - sympatiska vikingar från norr - och Istrians - osympatiska sydlänningar, som dessutom jagat ut Eyranerna från deras hemland i ett krig och tvingade dem att bosätta sig på de karga öarna i norr. När bok ett (Sorcery Rising) drar igång är det dags för den årliga handelsmarknaden, och vi får följa flera individer: familjen Aransen som vill sälja sitt smide, klanen Vingo som skall köpa en fru till äldste sonen, kung Ravn Asharson som skall skapa en nödvändig allians. Samt Virelai, magikerns lärling som definitivt tagit sig vatten över huvudet. Han har förgiftat sin mästare och rymt med dennes älskarinna, The Rose of Elda, världens mest åtråvärda kvinna.
Samtidigt som alla dessa gör sitt bästa för att få vad de vill ha på marknaden har magin börjat fungera på riktigt igen, vilket ingen i Elda vet om än så länge (eller varför, men det framgår tydligt för oss läsare.) Och med magins återkomst står hela Elda’s öde på spel…
Serien börjar lite försiktigt – nästan hela första boken utspelar sig om och kring den stora marknaden – men det tar inte lång tid innan det är bra fart på äventyren, och Fisher håller många olika spännande trådar gåendes för att sedan snyggt väva ihop dem vid olika tillfällen. När man når bok två är huvudpersonerna – sig själva ovetandes – mitt inne i en episk saga om världens öde. Nu berättar vi inte mer, resten får ni läsa själva!
Tre saker utskiljer den här trilogin från den genomsnittliga fantasyserien.
Det första är att trots att detta är en saga där världens öde står på spel så är de flesta huvudpersoner väldigt vanliga människor från Elda – inte alltid så kloka och förnuftiga. Fisher tar sig tid att ge huvudpersonerna flera dimensioner och det gör det lätt att bry sig om dem. Vem som var min favoritkaraktär växlade faktiskt från bok till bok.
Det andra är att det är en välskriven och välbearbetad medeltida värld. Även om vi kan se vad som är kopierat från historiska kulturer (och vikingar är kanske inte så himla exotiskt om man är svensk) så är det en behållning att se att världen hänger ihop på samma fina sätt som grundhistorien.
Och det tredje och kanske mest unika med Fool’s Gold är att Fisher lyckas ge grundhistorien om magins försvinnande och återkomst en väldigt skön mytologisk känsla, likt en modern skrivning av sagor från Island eller fornnorden. Fast här får vi se vad som egentligen hände istället för att läsa om det efteråt. Det är en höjdare.
Så för den som vill ha en bra, gedigen, lite annorlunda fantasy, med karaktärer att bry sig om och magi som det gick till (på riktigt) i forn och medeltiden, samt definitivt inga alver eller dvärgar i, prova Fool’s Gold. Nu i tre delar i en SF-Bokhandel nära dig.
Bonusinformation: Jude Fisher är en pseudonym för Jane Johnson, publishing director för Voyager (Harper Collins). Hon har varit publisher för Tolkiens verk i många år och det var hon som hyrde in Alan Lee och John Howe som illustratörer. Hon har examina i litteratur(anglosaxiska och isländska – det märks i böckerna). Och hon har varit publisher eller redaktör åt bl.a. David Eddings, Robin Hobb, Stephen King och George RR Martin. Man undrar när hon hittade tid över att skriva fantasy.
Jude Fishers hemsida:
http://www.judefisher.co.uk/
Intervju med Jude Fisher:
http://www.eternalnight.co.uk/interviews/2004/johnsonjane.html