The Builders

Ett gäng krigsveteraner, två råttor, en salamander, en opossum, en hermelin, en grävling, en mullvad och en uggla samlas igen flera år efter att deras gäng splittrades för att ge sig ut på ett sista äventyr och hämnas de oförrätter de råkat ut för. Det hela kompliceras av att en av dem är förrädaren som en gång i tiden såg till att gruppen upplöstes, men de vet inte vem det är.

The Builders är en oerhört snabbläst och filmisk bok, som vältrar sig i filmklyschor från klassiker som Kanonerna på Navarone, Örnnästet och 12 fördömda män, samt blandar det med fabeldjuren från Det susar i säven eller Brian Jacques Redwall-böcker. Allt med en vilda västern-känsla. Det är ett rakt och effektivt berättande som följer få, om några, sidospår på vägen mot historiens klimax. Om jag ska gnälla på något så är det kanske just det: bristen på stickspår och världsbygge. Det är mer ett filmmanus i upplägg, som skyndar sig fram över sidorna, och många frågor läsaren ställer sig får inga eller bristfälliga svar. Djuren i berättelsen är nästan enbart papperstunna karikatyrer, men eftersom det trots är en fabelberättelse, så gör det ingenting att jag som läsare direkt förstår att någon är listig för att det är en räv, stark för att det är en grävling eller farlig och oberäknerlig när det är en skallerorm. Det känns som om det hör till.

Vill du lägga några timmar på en hämndhistoria med desillusionerade fabeldjur som skjuter sig igenom en hel del av historien? Det här är en underhållande berättelse som gör det den gör bra. Gillar du Mouseguard? Gillar du klassiska krigs- och västernfilmer som 7 vågade livet? Gillar du Tarantino? I så fall kan jag varmt rekommendera The Builders. Jag hade väldigt trevligt med den i lässoffan.

David