The City We Became

N. K. Jemisin är tillbaka! Efter tre serier high fantasy – och efter att historiskt ha varit den första författaren att vinna Hugopriset för bästa roman tre år i rad för alla tre böckerna i Broken Earth-trilogin – tar hon nu med oss till sin hemstad, New York, där old school urban fantasy möter kosmisk skräck. Outsägliga tentakelmonster från bortom stjärnorna anfaller en stad som vaknat till liv, men stadens försvarare har läst sin Lovecraft. Bokstavligen.

Början på den här historien kunde vi läsa redan 2016, i novellen ”The City, Born Great” (finns att läsa gratis på Tor.com), som också inleder den här romanen. Här väcks New York City till liv, sjungs och målas till liv av sin förkämpe och avatar, en ung hemlös svart graffitikonstnär. Staden blir en nyfödd, levande varelse, bestående inte bara av berggrund, broar och byggnader, taxibilar och tunnelbanor, utan även av alla miljontals newyorkare.

Men även en enorm stad är sårbar som nyfödd, och fienden har legat och bara väntat på att staden ska dra sitt första andetag. Den första attacken bryter sig in från en annan dimension och skakar New York. New Yorks avatar står dock inte ensam: stadens fem boroughs har också valt ut försvarare, och fem personer i Manhattan, Brooklyn, Bronx, Queens och Staten Island finner sig plötsligt ha en väldigt förändrad syn på verkligheten.

Deras nya syn på verkligheten innehåller väldigt många transdimensionella tentakler. Lovecraft-referenserna är tydliga, men karaktärerna är också helt medvetna om dem och tänker inte gå med på ”squamous eldritch bullshit”. De är dessutom på olika sätt människor som H P Lovecraft inte skulle ha räknat som människor – bruna, svarta, kvinnor, queera – och de accepterar inte den bullshiten heller. Och de är New York. ”Don’t sleep on The City That Doesn’t Sleep.”

Jemisin klarar genre-skiftet med bravur. Den enda invändningen jag har är att eftersom detta är första delen i trilogin The Great Cities, så kommer det att dröja tills jag får läsa tvåan.

Karin