The Girl in Red

Att återberätta och skriva om gamla sagor och folksägner är inget nytt, det har vi gjort sedan vi började andas luft, och än i dag kommer det varje år ut böcker som är just omskrivna folksagor eller berättelser som betraktas som klassiker – och det är något både nya och mer etablerade författare gör.

2015 släpptes Christina Henrys ’Alice’ och blev genast en uppmärksammad bästsäljare. Nya versioner av just Alice in underlandet finns det gott om, men Henrys ’Alice’ kändes mörkare än någonsin. Sedan dess har hon fortsatt att släppa böcker som i det närmaste är skräckversioner av klassiska sagor (Undantaget ’The Mermaid’ som i stället hämtade inspiration från cirkusdirektören/legenden P.T. Barnum) där ondskan inte kommer från fantasimonster utan andra människor.

Hennes senaste bok, ’The Girl in Red’ släpptes förra veckan. I vanlig ordning i Henrys böcker är Rödluvan inte en försiktig flicka som väntar på att någon ska rädda henne – hon är helt inställd på att klara sig själv. Hon har förberett sig för mänsklighetens undergång i flera veckor innan den faktiskt händer och boken utspelar månaderna efter att en influensaepidemi utplånat större delen av mänskligheten.

För det är det ’The Girl in Red’ är: en postapokalyptisk version av ’Rödluvan och vargen’. Detaljer ur den klassiska sagan finns med. Hon har en röd huva (en hoodie) och hon är på väg till sin mormor. Hon är till och med i skogen, men det är bara för att hon vill undvika vägarna.

Till och med yxan finns med, men den i den här versioner svingar hon den själv.

Lina