av Natsuna Kawase
En småsöt manga om en prinsessa som vägrar att bli bortgift och därför med egna metoder försöker lära känna sin blivande make. Enkel och lättförstådd men lämnar heller inga mer bestående intryck.
I det lilla kungariket Ardela är monarkin en del av folket, och landet försörjer sig främst på turismen och sin vackra natur. Kronprinsen har dock mer storslagna planer, och vill gifta bort sin lillasyster Rosemarie med det rika grannlandet Yurinelas prins. Rosemarie sätter sig genast emot tanken på att gifta sig med en enligt ryktet excentrisk prins och flytta till ett land där teknik och inte natur är en del av livsstilen. Därför väljer hon att under förklädnad ta saken i egna händer, och ta reda på vad hon kan om prinsen och stoppa bröllopsplanerna.
Kul att veta
Natsuna Kawase har förutom Tale of an Unknown Country även skrivit The Lapis Lazuli Crown.
Omdöme
A Tale of an Unknown Country är i stora drag en shoujomanga om prinsessa som möter sin prins. Den ena personen efter den andra har åsikter om deras kärlek, och det blir en process att vinna över vänners och familjemedlemmars bistånd. Till och med paret själva är osäkra på om de faktiskt vill vara, kommer kunna eller ens bör vara tillsammans.
Upplägget är inte alls unikt, med konflikter, osäkra känslor och motstånd, men det är varken hafsig eller ryckig i berättandet och för att vara bland Kawases första längre verk så är teckningsstilen även tacksamt fri från alltför skeva kroppsdrag och ansikten.
Problemet tycks mig snarare vara den enkelhet som genomsyrar serien. Ett flertal personer introduceras redan i första volymen, klagar över förhållandet och drar vidare. Allt är otroligt överkomligt, och betas av i alltför högt tempo. Det blir lite monster-of-the-day känsla över alla motståndarna, och Rosemarie ska överkomma detta med sin glada och varma personlighet.
A Tale of an Unknown Country är ganska gullig när det kommer till kritan. Den förespråkar även relationer mellan människor och natur, och vill gärna betona att en individ inte kan överleva med endast teknisk utveckling om mänsklig närhet saknas. Dess största minus är att den är så lättuggad och förglömlig att den trots en rätt rar berättelse börjar försvinna ur minnet så snart jag slagit ihop pärmarna. Kanske är jag för blasé. Kanske älskar jag helt enkelt att villa bort mig i djupare intriger. Dock är A Tale of an Unknown Country en manga i produktion, och kan alltid växa till sig lite i kommande volymer. Den passar alla åldrar, men jag själv skulle nog tycka att det är en bra inkörsport för en yngre publik. Läsare som uppskattat serier som
Kitchen Princess,
Pearl Pink, och just
Lapiz Lazuli Crown kan också slänga ett öga hittåt.
I slutet av första volymen finns dessutom den kortare ”Voice Magic”, en skolberättelse om hur man genom vardagliga ting förälskar sig i någon utan att först inse det. Temat är bra, men själva utförandet platt. Dock är detta ett tidigt verk och Kawases stil har utvecklats i både bild och text sedan dess.
