av Setona Mizushiro
After School Nighmare är en serie av så hög klass och kvalité, att jag själv en gång faktiskt spenderade en hel dag i Tokyo med att cykla runt till alla bokaffärer i närheten för att leta efter fortsättningen...
En helt vanlig skoldag upptäcker Ichijo Mashiro att flera av hans skolkamrater i internatskolan han går på har försvunnit spårlöst. Inte nog med det; varken Ichijo eller någon annan minns heller vilka de var eller vad de hette. Samma eftermiddag, efter att lektionerna är slut för dagen, blir han inkallad till skolsköterskan. Hon berättar att han från och med nu ska delta i speciallektioner en gång i veckan. Lektionen har obligatorisk närvaroplikt, och de elever som inte lyckas avsluta kursen får inte ta studenten. Detta är skolans regler.
Plötsligt, likt ur ingenstans, uppenbarar sig en flicka i regnrock. På sig bär hon ett halsband med en stor pärla, en smutsig stövel och ett paraply. Hon kvider fram ”Jag hatar män” och hugger Ichijo i bröstet med sitt paraply. Men Ichijo dör inte. En av pärlorna i flickans halsband splittras och hon går upp i rök. Ichijo, som ser att ett likadant halsband fast med tre pärlor hänger runt hans hals, har upptäckt en helt annan aspekt av sin skola. Det är inte vanliga ämnen som matte och svenska som lärs ut där. För Ichijo blir uppgiften att lära sig att acceptera vad han har försökt förneka ända sedan han föddes: Att han är född med en kropp som är till hälften man, till hälften kvinna, och att den kvinnliga sidan nu har börjat göra sig gällande.
Setona Mizushiro, som har skrivit manga under många år, blev i Japan till en början känd för sina tragiska Boys Love-dramaserier. Hon sadlade sedan om och ägnade sig under 2000-talet mest åt att skriva trashig shoujomanga, i varierande kvalité, för tonårspubliken. Hon gjorde comeback med råge när hon började skriva för den mer seriösa mangaantologin Princess Comics, och hennes debutverk där, som gavs ut på engelska under namnet X-day, blev en vändpunkt i hennes skrivande. After School Nightmare är hennes mest välskrivna serie hittills, även om den tyvärr inte har slagit igenom så stort i Japan som den förtjänar. De som läser den dyrkar den dock med en nästan fanatisk passion.
After School Nighmare är på det stora hela en välbalanserad blandning av skolromans, tonårsångest, HBT samt psykologiska frågeställningar. Alla personerna i serien tvingas konfrontera sina problem i en slags magisk visualisering av roten till deras problem. Serien tar upp ett flertal ganska tunga ämnen som våldtäkt mot barn, att leva vidare efter en traumatisk upplevelse, splittrade familjer, ensamhet och förvirrad sexuell identitet. Inte direkt vad jag brukar förvänta mig när jag börjar läsa en ny japansk serie. Setona Mizushiro leker en smula med estetiken i de nu så populära Boys Love-serierna. Tack-och-lov skippar hon det gamla vanliga romantiska dravlet till förmån för ett mycket djupare och intressantare porträtt av Ichijos sexuella förvirring. Ichijos längtan efter att bli en riktig man, eller kanske snarare en prins, gör att han dras till Kureha, flickan med paraplyet, som plågas av fruktansvärda barndomsminnen och nästan har gett upp hoppet om att kunna leva ett vanligt liv. Hon dras i sin tur till Ichijo, som varken är en man eller kvinna och därför inte kan skada henne. Men Ichijo känner sig samtidigt, mot sin vilja, attraherad av skolans manliga bock, en klasskamrat vid namn Sou. Sou i sin tur tycks hysa ett visst intresse för Ichijo, men de resulterar snarare i våldsamma attacker mot Ichojo än ljuva blickar och kärleksbrev. Samtidigt finns det ett flertal elever i Ichijos närhet som deltar i de mystiska eftermiddagslektionerna, men utan att avslöja sin identitet. Ichijo försöker ta reda på vem som är vem, men varje svar föder nya gåtor.
Det finns inga välbalanserade och stabila personer i After School Nighmare. Om de vore det skulle de inte heller höra hemma i den här mörka historien. Setona Mizushiro har skapat både en stark manusidé, men även mycket suggestiva bilder som nästan gränsar till skräckseriernas estetik emellanåt. Det är svårt att föreställa sig ett bättre sätt att genomföra den här serien än det hon använder; det är så bra att jag får rysningar varje gång jag läser serien. Jag är glad att någon i USA faktiskt vågade ta chansen att ge ut After School Nighmare, med tanke på hur kontroversiell den måste vara där. Översättningen är gedigen och bildtrycket är tjusigt. Dessutom är det färgbilder i den amerikanska utgåvan, något som inte ens fanns i den japanska pocketen. Ett strålande jobb utav Go! Comi, en av de mest intressanta nya aktörerna på marknaden i USA.
