Av
Kumiko Suekane
Afterschool Charisma är en serie vars grundidé är mycket bättre än själva utförandet; Trots kompetenta teckningar slarvar Suekane bort series potential. Onödiga inslag av fanservice bidrar till att underminera serien, som känns som det svagaste inslaget i Viz Signature line hittills.
På St. Kleio Academy är det något speciellt med eleverna. De är nämligen alla kloner av kända personer genom historien. Framstående vetenskapskvinnor som Marie Curie går i samma klass som Napoleon Bonaparte, Sigmund Freud och Hitler. Den enda på akademin som inte är en klon är seriens huvudperson, Shiro Kamiya, som är son till en av lärarna. Till en början verkar allt vara frid och fröjd, men en oväntad händelse får balansen på akademien att rubbas och eleverna börjar ana oråd. Vad har skolan egentligen för planer för sina klonade elever?
Kul att veta
Kumiko Suekane har tidigare jobbat med videospel. Hon har tecknat mangaversionen av
Blood+. Ni kan läsa en intervju med henne
här.
Omdöme
Det var kanske bara en tidsfråga innan Sig Ikkis fläckfria svit av läsvärda serier tog slut, men det var ändå en stor besvikelse. Afterschool Charisma hade ett koncept som lät otroligt spännande, med kloner av både hedervärda och mindre trevliga historiska personer som samsas på en privatskola. Tyvärr lever serien inte alls upp till mina förväntningar och irriterar mig med sina taffliga försök att locka läsare genom inslag av fullständigt omotiverad nakenhet.
Afterschool Charisma är hyggligt tecknad, även om det inte direkt imponerar. Teckningarna har tydliga drag av vad man kanske får kalla för en ganska standardiserad shoujomangastil, medan figurerna, både tjejer och killar, är nästan överdrivet bildsköna. Inget sticker dock ut, vilket gör resultatet ganska tråkigt. Tjejerna har tyvärr dragit det kortaste strået; Marie Curie är en stereotypt tecknad storögd och storbystad tonårsflicka, medan Suekane har lyckats bättre när hon spekulerar i hur Napoleon, Mozart och Freud skulle kunna se ut om de växte upp i modern tid.
Berättelsemässigt är serien platt och det är lite för lätt att räkna ut vad som kommer att hända. Längre fram i första volymen blir det lite intressantare, men vid det laget har jag redan hunnit tappa intresset. Det enda riktigt minnesvärda är seriens referenser till
fåret Dolly, som har fått en viktig betydelse för de klonade eleverna.
På sätt och vis kan jag förstå vad det är Suekane försöker uppnå med serien, när hon visar hur klonerna av både hjältar och "ondingar" påverkas av att leva med vetskapen om vad deras föregångare har gjort under sin livstid. Tyvärr är utförandet ganska dåligt, vilket får mig att känna att Suekane tappar bort en briljant idé helt i onödan. Som tecknare skulle hon troligtvis behöva samarbeta med en mer van manusförfattare för att kunna nå upp till sin potential, för manusarbete tycks inte vara hennes starka sida.
Nej, det lär inte bli mer Afterschool Charisma för mig och Sig Ikki har fått sitt första bottennapp. Serien får ett tveksamt godkänt, men det var farligt nära bottenbetyg. Det finns många serier i den japanska versionen av IKKI som vore intressantare att se i översatt form. Vill man läsa en seriös serie för äldre läsare rekommenderar jag faktiskt att man istället provar någon av de andra serierna som Viz har gett ut under sin "Signature Line", såsom
Children of the Sea,
Saturn Apartments och
not simple. Jag bifogar dock en mer positiv recension av serien bland länkarna nedan, för er som vill ha en alternativ åsikt om serien.
Länkar
Läs första kapitlet gratis
Sig Ikkis hemsida
Alternativ recension via ANN
