Producerad och delvis skriven av bröderna
Wachowski, duon bakom
Matrixtrilogin, är The Animatrix ett samarbete med några av dagens största animeregissörer. Serien gavs ut i sin helhet under 2003, placerad mellan av Matrix Reloaded och Matrix Revolutions, men avsnitten utspelas inte i kronologisk följd. Den röda tråden är hur själva Matrix påverkat och ständigt påverkar människor i och utanför systemet.
För mig är Animatrix ett förstklassigt kollage av olikheter som jag inte vill avdramatisera med en enkel översikt, men som jag åtminstone ska försöka göra lättöverskådlig med några små nedslag i avsnittens handling, då varje avsnitt är som en berättelse i sig.
The Animatrix håller överlag en sådan hög nivå att det är svårt att peka ut svagare länkar i sambandet. Final Flight of the Osiris som är inledningen till spelfilmtrilogins andra del, engagerar tittaren visuellt med sina fotolika 3D-animationer men inte med sin handling. Likaså gäller Program, som är vacker men inte lämnar några mer bestående intryck, bortsätt från att man känner igen sig från
Ninja Scroll eller
Vampire Hunter D – Bloodlust, då det är samma karaktärsdesigner och regissör som samarbetar ännu en gång.
Själv tycker jag att The Second Renaissance Part I & II är några av seriens absolut starkaste avsnitt. I en brutal blandning av smärta, förakt samt mänsklig och mekanisk apati inför det okända, får vi slutligen se vad som hände under det första kriget mellan människan och maskinerna. Det är inte lätt att sympatisera med någon sida - människorna är oftast mycket grymmare.
Animatrix är bildmässigt en salig blandning, men historien i sig förblir oftast väldigt mörk. Då avsnitten är olika påminner de mig självklart om vitt skilda titlar, men särskilt
Akira känns som en mycket tydlig influens hela serien igenom. Annars finns självklart avsnitt som specifikt påminner om annat. Ett exempel är World Record, som centreras kring friidrottaren Dan. Dans besatthet gällande världsrekordet driver honom till att bryta mot Matrix utsatta naturlagar och han blir därigenom ett hot. Det är fascinerande att se, och blir en nästan skrämmande visuell upplevelse. På flera sätt påminner episoden mig om mangan
Ashen Victory av Yukito Kishiro.
Annars bidrar självklart var regissör med sin personliga stämpel. Den underbara Kid’s Story av Shinichiro Watanabe till exempel, bär den speciella och sketchiga stil som han sedan använder sig av i
Samurai Champloo, medan Matriculated av Peter Cheung, mannen bakom
Æon Flux, visar sin bakgrund i både upplägg och framförallt de originella karaktärerna. Just Matriculated, som avslutar Animatrix, är enligt mig seriens mest obehagliga avsnitt. Här belyses människans tendens till att ständigt fastna i samma onda cirkel. Ett bevis på att vi kanske aldrig kommer lära oss av våra misstag, vilket är ett väldigt nedslående budskap som samtidigt varvas med en kalejdoskopisk färgupplevelse.
The Animatrix är surrealistisk, komplex och så välgjord att den griper tag i mig med järnhand. Trots att den ständigt visar upp människans vilja att bryta sig loss och sträva efter frihet, vägrar den tvätta mänskligheten ren från synd. Det var vackert och fascinerande samtidigt som den väcker illamåendet. Jag hade nog inte kunnat titta bort även om jag velat.
The Animatrix är inte lämplig för en yngre publik.
