Som nyskolad animeglottare blev den
föregående Appleseed en av de första filmerna som jag tog till mig. Så här i efterhand kan jag tycka att den saknade en hel del för att den skulle räcka hela vägen fram. Detta är alltså det andra försöket att göra
Masamune Shirows manga från 1985 rättvisa i animerad form.
Det är år 2131 och efter ett tredje världskrig ligger stora delar av planeten i förfall. Soldat Deunan Knute, som är posterad i krigets utkant, fortsätter att strida utan vetskap om att fred har nått övriga världen. Hon blir varse detta då hon abrupt blir upphämtad av den brunetta toppensäckan Hitomi, och förd till den stål- och glasbaserade futuristiska utopistaden Olympos.
Där får hon se hur folk nu lever lyckliga och lugna. Anledningen är att hälften av invånarna är s k biorods – någon typ av klon-cyborgs – med inbyggda mekanismer som kväver minsta ansatts till ilska. Samhället har därmed blivit euforiskt städat och utan våld och ruskigheter. Men under den perfekta fasaden existerar dolda hot i form av terrorister – mänskliga sådana.
Deunan möter även sin söndertrasade stridskamrat Belareos som nu är på fötter tack vare en elektronikförsedd stridsrustning och Hon märker snart fler sprickor i den sorgfria fasaden.
Nya Appleseed öppnar starkt med en explosiv actionscen i en omfattning sällan skådad i animesammanhang och genom hela filmen får vi bada i 3D och skolade bullet time-effekter. Detta bidrar tyvärr till att Appleseed, trots snabbfotade karaterobotar, mest känns påkostat hollywoodifierad – vilket alltså inte är menat som ros. Det kvicka berättartempot, varvat med vräkiga skjutarscener och (stön) utdragna dödsscener är företeelser som gör filmen oönskat o-japansk. Även soundtracket låter därefter. Men med handen på hjärtat erkänner jag att det stundtals är lätt att dras med i detta ytliga muskeluppvisande.
Dock, oavsett hur smidigt karaktärerna än må röra sig eller hur realistiskt mechakostymerna än må glänsa, ger dessa datorförstärkta yttringar mig
Gräsklipparmannen-vibbar; förvisso imponerande vid releasen, men oundvikligen förlegade om bara några år (eller redan nu? Reds. anm.). Så länge som de inte är lika välanimerade som i den sorgligt negligerade
Final Fantasy: The Spirits Within ser tecknade animefigurer bara så fel ut mot verklighetstrogna bakgrunder i mina ögon.
Men det är inte helt utan att regissören Shinji Aramaki har försökt att även stimulera våra hjärnceller och inte bara nerverna: varvad mellan kvasifilosofi och referenser till den antika världen kan man även urskilja liknande teman som diskuterades i milstolpen
Ghost in the Shell. Dock genomsyrades Shirows hyllade manga av en tämligen karsk och mörk touch, något som man inte riktigt lyckats överföra i någon av filmversionerna.
Rent berättarmässigt levereras inte det praktfullaste, men gillar du actionrökare och känner för något mer flyktigt är senaste Appleseed det givna valet.
Mangan kommer i ny utgåva i april i år, för 148 kr/st.
Filmen Appleseed (2004) i
bokformat.
