Bakuman är en serie om att skriva och teckna serier. För den som är nyfiken på vad som försiggår bakom kulisserna på ett japanskt serieförlag, ger serien god inblick och visar sig vara häpnadsväckande rättfram vad gäller både mangaskapandets bra och dåliga sidor. För de läsare som inte är intresserade av den japanska seriebranschen bjuder serien även på Shonen Jump-seriernas typiska ingredienser: Tävlingsanda, vänskap och rivalitet.
Moritaka är en kille som alla andra. Varje dag lyssnar han på lärarens tråkiga föreläsningar med ett halvt öra, medan han tecknar bilder i sin anteckningsbok av flickan han är förälskad i. Om bara något spännande kunde hända! En dag får han ett förslag från sin klasskamrat, den supersmarta plugghästen Akito: han vill att de ska börja skriva och teckna manga tillsammans. Moritaka är till en början inte intresserad, men Akito ger inte upp. Kommer de att kunna nå sitt mål att skapa en serie som slår hela världen med häpnad?
Kul att veta
Tsugumi Ohba och Takeshi Obata har tidigare jobbat tillsammans på dundersuccén
Death Note. Precis som denna har Bakuman redan inspirerat en animerad TV-serie, som i skrivande stund visas på TV i Japan.
Det går i Japan ett rykte att Tsugumi Ohba egentligen är en pseudonym för
Hiroshi Gamô, vars liv och karriär som one-hit-wonder-mangatecknare i japanska Shonen Jump påminner mycket om Mashiros farbror i Bakuman. Framtiden får visa om detta rykte är sant eller ej.
Omdöme
Bakuman är en underhållande och informativ serie, som jag tror kan passa de flesta läsare, oavsett ålder. Ohba och Obata fungerar bra tillsammans och det är svårt att inte läsa in paralleller mellan dem och seriens egna tecknar- och författarpar. Vad gäller seriens innehåll är jag däremot bitvis kluven.
På plussidan hamnar först och främst den suveräna idén till serien, där vi får följa två entusiastiska mangaskapares väg mot framgång. Vid det här laget har många åtminstone provat på någon av alla dessa seriehits som har gått i Shonen Jump, världens mest framgångsrika serietidning. Själv hade jag på olika omvägar redan hört talas om vad som pågår bakom kulisserna på redaktionen bakom världshits som
Naruto,
One Piece och Death Note, men för den inte insatta är Bakuman ett bra sätt att få insikt i maskineriet som driver den japanska mangaindustrin.
Bakuman fegar inte. Många gånger under läsandet far mina ögonbryn upp i pannan av häpnad. "Är det verkligen okej att skriva detta rakt ut? Hur vågar redaktörerna släppa igenom detta?" Mycket av det som jag trodde var branschhemligheter avslöjas. Jag får lov att applådera både Tsugumi Ohba och hans redaktörer, för att de har vågat gå så långt som de gör.
En annan av seriens trevliga aspekter är vänskapen och samarbetet mellan Moritaka och Akito, eller Saikô och Shûjin som de gärna kallar sig. De är en bra kombo i sann omaka par-anda, där den supersmarte men något flippade Shûjins drivande energi och visionära passion som författare står i stark kontrast till Saikôs lågmälda, mer verklighetsförankrade passion till serietecknandet. Deras dialog tillsammans är det jag gillar bäst i serien.
På minussidan hamnar tyvärr teckningarna. Takeshi Obata gick under tiden han jobbade på
Hikaru no Go från en serieaktig stil till en mer realistisk inriktning. Hans bilder var som snyggast i serien han tecknade därefter, Death Note. Men efter
Ral Grad tycks han ha tröttnat, för i Bakuman har han valt att återgå till en mer överdriven stil. Detta märks främst på hur han tecknar de kvinnliga figurerna. Jag minns med sorg i hjärtat hur vackert Nase och Akari var tecknade i Hikaru no Go, när jag ser hur hiskeligt han tecknar Miho och hennes mamma i Bakuman. Borta är framförallt intelligensen i deras ögon. Om man jämför skisserna i extramaterialet får jag en känsla av att Obata har "
moefierat" Miho mer och mer för varje ny version.
Ett annat minus är den påklistrade berättelsetvisten som berör Miho och Mashiros begynnande romans. Det finns liksom ingenting jag kan säga till dess försvar. Serien hade vunnit på att slippa denna berättelsetvist.
Mitt grumsande om vad jag inte gillar med serien till trots, hamnar ändå serien långt in på plussidan. Det här är en serie som är både rolig och lärorik. Alla som är nyfikna på vad som försiggår bakom kulisserna i den japanska serieindustrin gör rätt i att ta sig en titt på serien. Blir man sugen på att veta mer om hur det är att jobba som serietecknare i Japan kan man även läsa
Teckna Manga! av Akira Toriyama, eller varför inte E
ven a Monkey Can Draw Manga, en parodi på "lär dig teckna manga"-böckerna. Den sistnämnda kan dock vara lite svår att få tag på numera.
Länkar
NHKs japanska hemsida för animen 
