Bamboo Blade är en sportserie av det ovanligare slaget, då den kretsar kring ett tjejlag som tränar för att tävla i kendo. Tyvärr ligger fokus allt för ofta på de få killarna i berättelsen, och varken författande eller teckningar är särskilt vassa. Bamboo Blade är som mest en förströelse, men om man har en förkärlek sportserier är den, min kritik till trots, värd att ta sig en titt på.
Den urfattige kendoinstruktören Kojiro utmanas av en kollega från en annan skola: Om han lyckas träna ett tjejlag som kan besegra kollegans kvinnliga lag, får han äta gratis sushi ett helt år framöver. Kojiro sätter genast igång, men det är inte förrän han träffar Tamaki som han inser att han, mot alla odds, kanske har en chans att vinna. Det finns bara ett litet problem: Tamaki är fullständigt ointresserad av att tävla i kendo.
Kul att veta
Bamboo Blade har legat till grund för en 26 avsnitt lång
animerad TV-serie.
Omdöme
Bamboo Blade börjar lovande, med många starka tjejer i en serie som handlar om ett kvinnligt kendolag. Första halvan av den här första volymen känns som en klassisk sportserieinledning, men med en ung tjej i den hjälteroll som vanligtvis fylls av unga killar. Men i andra halvan tappar serien fart och tas över alt mer av fantasilös slapstickhumor. I de sista kapitlen står serien fullständigt och stampar, medan mitt intresse dör mer och mer för varje sida jag läser.
En sak som talar till Bamboo Blades försvar är att den, som tidigare nämnts, kretsar kring ett kvinnligt idrottslag. Tyvärr undermineras detta av att rollen som seriens protagonister för det mesta fylls av killar. Klubbens ansvarige lärare står oftast i strålkastarljuset, vilket känns som ett märkligt beslut. Denna ständigt panka lärares liv går nämligen enbart ut på att skrapa ihop pengar till mat och yra om sushi, medan han springer omkring som en yr höna. Visst funkar läraren som humorinslag, men genom att placera honom i huvudrollen förvandlas varje scen han är med i till meningslös slapstick.
Med lite tur inser Totsuka och Igarashi sitt misstag inför nästa installation i serien och låter seriens riktiga stjärna, den svårdefinierade Tamaki, att ta över. Det borde hon ha fått göra redan i denna första volym. Tamaki är en ganska trevlig figur. Hon är totalt ointresserad av kendo, eftersom hon har tränat på familjens dôjo så länge hon kan minnas och ser det hela som en plikt, snarare än ett nöje. Hon är sannolikt även en av landets skickligaste kendoutövare, men hon lägger inte sin själ i träningen. Det enda som hon drömmer om är att bli en superhjälte, som i barnprogrammen på TV. Hennes totala ointresse för allt i sin omgivning påminner mycket om Miharu i
Nabari no Ou, och det vore intressant att få veta vad som ligger bakom hennes avmätta attityd, förutsatt att det inte bara är en gimmick.
Teckningsmässigt är Bamboo Blade inte mycket bättre än dess bristfälliga manus. De två tecknare som har slagit påsarna ihop för att skapa serien tillsammans har tyvärr inte fått någon ljuv musik att uppstå på något plan. Det de har gjort är att de har kommit på en enda bra figur, Tamaki, men sedan misslyckats med att skapa en intressant berättelse omkring henne. Själv kommer jag inte att läsa vidare i Bamboo Blade.
Gillar man serier om sportklubbar, turneringar och skolliv rekommenderar jag att man istället tar sig en titt på serier i stil med
Prince of Tennis eller
Hikaru no Go. På animesidan rekommenderar jag dessutom varmt den underbara basebollserien
Big Windup. Om det är sportserier med kvinnliga protagonister man är ute efter är sannolikt även den kommande serien
Taisho Baseball Girls, om ett kvinnligt basebollag från 1925, värd att ta sig en titt på. En lite äldre serie som tyvärr är ur tryck, men kanske går att hitta begagnat, är
Princess Nine, även den en serie om ett kvinnligt basebollag.
