En romanversion av våldsamma men vackra Blade of the Immortal. Trots en stark grund lyckas inte denna bok förmedla originalets fascinerande äventyr. En potentiellt själfull historia blir istället ett komplement, givande endast för dem som sedan tidigare bekantat sig med serien.
Rins liv faller isär på hennes fjortonårsdag. Fadern mördas och modern våldtas på för att därefter försvinna. Sökandet efter hämnd leder henne till Manji, en odödlig man som blir hennes suspekte livvakt. Tillsammans ger de sig ut efter ökända Ittō-Ryū, men inser snabbt att det finns värre saker där ute som dem aldrig kunnat föreställa sig.
Kul att veta:
Legend of the Sword Demon är baserad på prisbelönta
Blade of the Immortal (Mugen no Jūnin) av Hiroaki Samura, som har sedan starten 1994 nått 22 samlade volymer.
Legend of the Sword Demon är ett fristående verk med alternativ handling. Boken börjar med en lättöverskådlig ordlista över uttryck som inte översatts.
Omdöme:
Jag är en stor fantast av Blade of the Immortal-originalet. Det är en fantastisk balans mellan illustrationer, skarp dialog och ett persongalleri som flyter fram i alla nyanser av gråskalan.
Det är därför en svår övergång att sluta förlita sig på så detaljrika bilder när man vill föra handling framåt, och tyvärr tycker inte jag att Junichi Ohsako lyckas ersätta bild med ord. Jag saknar verkligen Samuras gripande stilistik, och de handfull nya illustrationer han bidragit med är väldigt välkomna och alltför få. När det gäller texten känns Legend of the Sword Demon andefattig. Ett par gånger slarvas det även lite med detaljer, som att Rin är strax över 15 år i början av boken och sedan 16, trots att hela handlingen tycks utspela sig inom samma vecka. Och det faktum att alla ljudeffekter (exempelvis då folk drar svärd) står utskrivna i texten, är extremt distraherande och kommer i vägen när jag försöker engagera mig i handlingen. Ibland lyckas boken dock fånga upp den där speciella dynamiken mellan Manji och Rin - käbblandet som utvecklas till ömsesidigt beroende och affektion, som gör dessa karaktärer så levande.
Man har gjort en poäng av att ha med originalets favoritpersonligheter, och i romanens handling (som känns som en alternativ parallellhandling med gemensamma nedslagspunkter) fungerar detta egentligen bra men hade behövt lite mer utrymme. Nu uppskattar jag tanken, men får inte ut så mycket av det annat än mer eller mindre kära återseenden. Det tilltalar med andra ord mitt tidigare engagemang och intresse för serien, medan boken på egen hand mest är en enda lång actionsekvens med små andningspauser i.
Tanken har varit att skriva en ny berättelse, med originalet som en ramberättelse att utgå ifrån. Istället blir mangan ett nästan olycksbådande åskmoln som hänger över det nya projektet - lite förtryckande i hur fullständig den varit. Legend of the Sword Demon vill mycket men når inte fram, och jag undrar hur lyckad den skulle vara som fristående läsning. I mitt fall lever den upp bara genom mina associationer till mangan.
