av Aya Kanno
Blank Slate är berättelsen om en man som tror på att vara helt obunden utav sådant som rätt och fel. Men innerst inne finns en gnagande osäkerhet att han egentligen utnyttjas av andra, vilket leder till en fortsatt nedåtspiral av blodspill och våld.
Tanken bakom serien är väldigt intressant, och teckningsstilen snygg, men i den hittills utkomna första volymen (första halvan av serien) känns det som att man låter historiens potential rinna mellan fingrarna.
Zen är den ultimata mördaren, utan samvete, ånger eller moral. Det finns inget han inte kan tänka sig göra om han känner för det.
Men hans första minne är av det tysta mörkret. Allt som hänt honom innan dess är blankt och skugglöst. Själva tanken på minnesförlust stör honom inte nämnvärt, men misstanken om att hans sanna identitet fråntagits honom, i syftet att använda honom som ett redskap, går emot alla hans idéer om den sanna friheten. För att återfå denna förlorade kunskap om sitt förflutna skyr Zen inga som helst medel, och allt fler dras ner i hans bottenlösa svärta.
Kul att veta
Blank Slate är en kortare manga på endast två volymer.
Aya Kanno har tidigare skrivit den mer lättsamma Soul Rescue, om den hetlevrade ängeln Renji som tvingas leva på Jorden. Första delen av hennes serie Otomen är planerad att utges i februari 2009.
Omdöme
Jag är något ambivalent inför Blank Slate. Det är en hyfsad manga, där handlingen i sig är det som intresserat mig. Jag ville se denne morallöse man porträtterad.
Zen är ett känslokallt monster bakom en vacker ung mans ansikte, en robot med vackert yttre. Men bakom rasar fortfarande en konflikt han inte kan skaka av sig: rädslan för att vara någon annans marionett, att hans oberoende frihet varit någon annans idé bara för att leda Zen dit de vill. Det funkar helt OK, en man utan moral är ju knappast sympatisk. Dock är Zen aningen för platt för att vara spännande att läsa om.
Berättandet är dessutom för tunt. En serie på bara två volymer måste vara mer koncentrerad, även om handlingen i sig skulle vara enkel. Här är den lite överallt, och det är inte förrän mot slutet av första volymen som Zen får ett tydligt syfte.
Dock ger de tidigare avsnitten i volymen en inblick i Zens omgivning. Han befinner sig i ett ockuperat land, där befolkningen är gravt förtryckt och gerillaattityd, samt en överhängande hopplöshet, sliter sönder människor. I en ockuperad by möter vi Hakka, den mest sympatiska personen i Blank Slate. I grunden en del av ockupationsfolket, så har han levt ett fredligt liv bland byborna och gjort sig ett hem. Hakka väljer att stötta Zen i ett försök att rädda byborna, samtidigt som det går emot hans egna principer. Han följer Zens idé om att ”ibland måste man gå över till den sida man tror är fel för att kunna göra det som är rätt”. Bakom utsago finns en del frågor, innebär det att Zen kanske är en hjälte egentligen? Hakka vet inte. Han vet bara att det är svårt att göra rätt, när man ständigt behandlas fel (något som borde väcka mer eftertanke även i vårt samhälle, enligt mig).
Jag skulle inte riktigt rekommendera Blank Slate för läsare under högstadieåldern, då det är en väldigt våldsam serie, men annars är det en helt OK manga. Det var även roligt att se hur Kannos tecknarstil utvecklats till det bättre, med färre skeva drag men med bibehållande av de tunna, skira linjer hon föredrar att nyttja.
Tyvärr faller serien mig ändå inte riktigt i smaken, då det känns som att den har en hel del outnyttjad potential. Det finns förstås möjligheten att den uppväger sina svagheter i nästa volym, men det är för andra att läsa och bedöma, jag stannar upp här.
