av Tite Kubo.
En lyckad actionmanga som brukar shonengenrens mest använda grepp samtidigt som den bjuder på en del otippade vändningar och ett starkt figurgalleri. En populär långkörare som passar de flesta åldrar även om den inte är särskilt gränsöverskridande eller unik.
Den ständigt surmulne Ichigo Kurosaki försöker leva ett relativt vanligt liv trots att han kan se dem döda. Men när Rukia stiger in genom hans fönster och därefter räddar honom och hans familj, blir den normala vardagen ett minne blott. Rukia Kuchiki är en shinigami, en dödsgud från efterlivets Soul Society, och hennes handlingar leder till att Ichigo blir hennes högst ovillige inhoppare. Nu måste han inte bara hjälpa bortgånga till eftervälden, utan även ta sig an Hollows – döda vars bitterhet lett till att de blivit besinningslösa monster som frodas på andra.
Problemen hopar sig när sändebud dyker upp för att hämta hem Rukia, och dörren öppnas mot en hel del intriger och svek som kommer påverka Ichigo, hans vänner och Soul Societys framtid för alltid.
Kul att veta:
Bleach påbörjade sin bana i Weekly Shonen Jump i augusti 2001 och är nu uppe i 42 volymer. Tite Kubo (egentligen Noriaki Kubo) vann Shogakukan Manga Award i shonen-klassen för serien i 2005.
Den engelska översättningen av Bleach ges ut av Viz, medan
den svenska översättningen hålls av Bonnier Carlsens manga och hann lomma ut i 14 volymer innan den lades ner.
Omdöme:
Det är svårt att se Bleach som något annat än en typisk shonen-action manga, men den lyckas ändå väldigt bra utan att bli generisk. Tite Kubo påbörjade serien efter att hans debut
Zombie Powder lades ner, och grundidén låg tydligen i hans önskan att teckna shinigami i kläder inspirerade av den traditionella kimonon. Att den tanken utvecklades till en jättefranchise som lett till att Bleach är bland Japans och USA:s mest sålda mangatitlar (ärligt talat, man har till och med baserat rockmusikaler på serien!) känns otippat.
Jag gillar stilen i Bleach, som är skarp, tuschad och bygger på en snygg enkelhet. Visserligen är bakgrunder sällan elaborerade, för den detaljrikedom som finns är direkt kopplad till figurernas utseenden. Men det är just personporträtten som är den mest drivande kraften här. Ju längre in i serien man kommer, desto fler excentriska typer introduceras det utan att för den delen bli platta och endimensionella. Kubo har sagt att han föredrar figurer vars utseende inte speglade deras inre, och under historiens gång bidrar just detta element till en del riktigt välplacerade vändpunkter.
Överraskningarna här ligger i plot-twists i en serie vars grundrecept är tämligen bekant. Tillsammans med den roliga dialogen var det faktiskt lätt att fastna och jag är inte förvånad även mangans popularitet. Bleach är dessutom fylld av actionsekvenser, men undviker ändå det värsta blodet och brutaliteten. Kampen mot Hollows till exempel, påminner lite om att slåss mot en aldrig sinande zombiehord, bortsett från att Hollows drivs av lite mer än sitt hungrande efter hjärnor. Men jag har aldrig sett Bleach som en obehaglig manga, för även om den egentligen innehar element från skräckgenren så är den på intet vis skrämmande. Snarare är Bleach en manga med en stor dos humor, vilket bara bidragit till mitt intresse.
Trots det har jag lite svårt att betygsätta Bleach. Den håller allt som oftast en jämn nivå, men en så lång serie bygger på en del utdragna scenarion och upprepningar vid tillfällen där jag tycker att den vunnit på att andra aspekter fått lite mer uppmärksamhet. I slutändan är den dock en väldigt stark kandidat inom sin egen kategori, och rekommenderas för dem som gillar titlar som
B Ichi,
Gintama och
Naruto.
Viz Medias hemsida för Bleach
En intervju med Tite Kubo från när han besökte San Fransisco Comic-Con 2008.
