I Memories of Nobody måste Ichigo kämpa mot en klan som skickats i exil av Soul Society 1000år tidigare, och som nu återvänt för att ta hämnd. Samtidigt möter han Senna, en shinigami ingen tycks känna till.
Det bör påpekas att alla Bleach-filmer är riktade till de som redan läst eller sett en del Bleach, och sedan tidigare är bekanta med karaktärsporträtten och det faktum att Ichigo Kurosaki kan se dödas själar, är vikarierar Shinigami- dödsgud, och tillbringar stora delar av sin tid med att bekämpa Hollows – illvilliga själar som frodas på andra döda.
Mellan vår värld och eftervärldens Soul Society öppnas ett utrymme, en dimension kallad Skrikens Dal, fyllt av själar som tappat minnet av sina forna identiteter. När Karakura Town fylls av dessa spöklika varelser, är det upp till Ichigo och Rukia att gå till botten med problemet medan ledningen i Soul Society försöker sätta stopp för jordens undergång.
Men med på spelplanen är en handfull mystiska typer som bär på bittert agg gentemot Gotei 13, och så den unga Senna, en shinigami utan kompani, bakgrund eller vetskap om sitt syfte.
Kul att veta:
Memories of Nobody är den första Bleach-långfilmen, och hade premiär i Japan i december 2006. Manus skrevs av Masashi Sogo, och för regi stod Noriyuki Abe från Studio Pierrot, som även regisserat animeserien.
Omdöme:
Memories of Nobody är inte en film som står på egna ben. Men det är snyggt ritat, musiken en blandning av nya låtar och från animen återkommande spår, och de flesta bland dem mer framträdande Soul Society-personligheterna (som man alltid vill se mer av) får alla delta på nått hörn, så jag tycker att det funkar.
Filmen är trogen figurerna, men saknar mycket av humorn som är så typisk för animen och mangan. Det är lite mer drama och lite mindre högljutt än vad det vanligen är när det gäller Bleach, vilket skulle fungera väldigt bra som omväxling om det varit mer spännande.
Jag tycker antagonisterna är ganska intetsägande, medan Senna är ett intressantare tillskott. Jag hade inte förväntat mig särskilt mycket och som underhållande strötittande fungerade det helt OK. Det var snyggare gjort än den nästkommande Bleach-filmen
Diamond Dust Rebellion, medan den gav mer när det gällde bakgrundshistorier och relaterad karaktärsinsyn.
En film som skulle intressera fansen, även om den inte har någon direkt anknytning till huvudhandlingen i Bleach. Finns även på engelska, men jag är för van vid originalrösterna för att inte bli fruktansvärt irriterad på dubbningen.
