Det finns en modern legend som blivit populär bland tjejerna på Shinyoakademin. Det är historien om Boogiepop, en mystisk figur i hög hatt och slängkappa som alltid dyker upp på platser där något oförklarligt har hänt. Unga flickor har i allt större utsträckning börjat rymma hemifrån och bete sej allmänt oacceptabelt enligt skolans regler om uppförande. Eleverna i skolans ordningskommitée är mycket bekymrade; är detta bara en övergående trend, eller ligger det något större bakom? Kan det verkligen vara Boogiepop som rövat bort dem, eller finns det en mer jordnära förklaring? Mysteriet i Boogiepop and Others är uppbyggt likt en lök, och Kadono avslöjar sanningen i lager efter lager genom att berätta om samma händelse ur en persons synvinkel i taget, tills fram till mysteriets kärna. Huvudpersonerna växlar för varje kapitel och berättelsen kopplas snillrikt samman.
Kul att veta:
Boogiepop har blivit så pass populär i Japan att det numera finns 13 böcker i serien. Några av de första böckerna har adapterats till manga,
Boogiepop doesn’t laugh och
Boogiepop Dual. Resten av berättelserna får man läsa i bokform. Det gjordes även en 13 avsnitt lång
animeserie som fått något utav kultstatus, samt en spelfilm som baserar sig på just
Boogiepop and Others. Boogiepop and Others är en avslutad berättelse men Boogiepop återkommer i
nästa bok, tillsammans med vissa sidokaraktärer. Boogiepop är en så kallad Light Novel, en benämning som även kallats pop fiction i vissa kretsar. Detta innebär att berättelsen har en manga-liknande uppbyggnad och karaktärssammansättning. Light novels uppskattas mycket av ungdomar men har även många äldre läsare i Japan.
Omdöme:
Boogiepop är i grund och botten en bitande kritisk bok mot det japanska skolsystemets försök att likrikta och stöpa perfekta elever i samma form till den milda grad att de försöker kontrollera ungdomar ända in på deras fritid. Det är till exempel förbjudet att ha flick- och pojkvänner, gå ut på stan efter en viss tid på kvällen och man använder övervakning med stämpelkort vid ingången för att kontrollera att elever kommer till skolan som de ska. Jag känner vibbar från Orwells 1984, men den erfarenhet jag har av det japanska skolsystemet är att Boogiepop inte är ren science fiction på något sätt och vis. Det japanska skolsystemet handlar tyvärr mindre om att hjälpa och stödja elever än att få ett bra procental av antalet elever som lyckas komma in på det gymnasium de satsar på. Att strikt reglera fritid och studentboende har jag själv råkat ut för som utbytesstudent i Tokyo. Samtidigt med denna stundtals riktigt välriktade, vassa kritik så kommer mysteriumet med Boogiepop in som en krypande känsla längs ryggraden, berättat via skolelever som är inblandade i händelserna i olika grad. Kadono bygger verkligen upp spänningen på ett obevekligt sätt och jag slås av olikheterna mellan animen och boken eftersom jag får ett helt annat intryck av händelserna den här gången. Jag tror att de som aldrig provat på någon av de nu så aktuella mangaböckerna, med text och illustrationer istället för serierutor, kan med fördel läsa Boogiepop som första prov på genren. Det är lättsmält, men klart välskrivet och det är skönt att kunna läsa ut en bok på en eftermiddag istället för att traggla sig genom långa, onödigt utdragna kapitel. Boogiepop är nämligen väldigt rak och enkel i sitt språk och låter det invecklade läsas mellan raderna i modern japansk prosastil. Varmt rekommenderad!
