Tioåriga Wataru är en riktigt slacker. Det finns bara en sak han egentligen är duktig på, tv-spel. Trots att han är en komplett idiot är han rätt nöjd med sin tillvaro, tills utbytesstudenten Mitsuru dyker upp. Mitsuru är Watarus totala motsatts, han är duktig på allt. Som om inte det vore nog är han dessutom snygg och alla flickor faller som furor för honom, inklusive den söta Kaori som Wataru haft ögonen på. Wataru är inte glad över situationen men när Mitsuru blir upplockad av skolans värstingar får Wataru dåligt samvete och följer efter för att hjälpa Mitsuru. Men istället för att få se Mitsuru få stryk av värstingarna möts Wataru av något helt annat. Följande dag vaknar Wataru upp i sin säng, han vet inte hur han kom dit eller vad han gjort dagen innan. Han har bara en bitande känsla av att han upplevt något fruktansvärt.
Brave Story, baserad på
boken med samma namn, är skriven av Miyuki Miyabe. I Japan är hon hyllad som en av deras främsta författare, i väst är hon mest känd som kvinnan bakom boken
All she was worth. Romanen Brave Story har dock inte bara ynglat av sig i manga-form, utan även i form av diverse tv-spel och en långfilm.
En lustig grej med det amerikanska släppet av manga är att de marknadsför den genom att säga att den är baserad på den "kända" boken Brave Story. Haken med det? Boken släpptes inte i väst förrän augusti 2007, mangan släpptes i maj 2007.
För att vara ärlig var anledningen till att jag plockade upp Brave Story att den hade en snygg framsida. Det fungerade med
Hibikis Magic så jag tänkte att jag kanske skulle få något bra den här gången med. Till mitt stora förtret var Brave Story inte alls lika vacker på insida som utsidan. Bilderna har liv i sig, men är rätt trist ritade. Teckningsstilen känns stundtals amatörmässig och har ingen karaktär alls.
Men visst, bilderna är inte allt, huvudsaken är ju att man får en bra historia som fångar upp en, då blir det visuella en sidogrej. Dessvärre lyftare aldrig historien i Brave Story heller, den är inte genom dålig, men jag skulle inte heller säga att den har några höjdpunkter. I skrivande stund var det bara någon dag sedan jag läste första volymen och jag kommer på mig själv med att bläddra igenom boken för att jag helt enkelt inte minns vad som hände.
Wataru, historiens huvudperson, känns lagom tråkig och jag känner ingen större sympati för honom eller hans kall, trots diverse missöden han råkar ut för. Inte heller känner jag något för historiens antagonist, Mitsuru. Han är ett sedvanligt as som tror att han kan bete sig hur han vill bara för att han har en tragisk bakgrund.
I överlag en platt historia med ett osympatiskt persongalleri. Enda anledningen till att jag inte ger den en etta i betyg är för att jag känner att det finns potential för den att utvecklas till det bättre i senare böcker. Fast jag skulle inte satsa alla mina kameler på att den gör det. Är du sugen på att läsa fantasy-manga, titta då hellre på Louie the Rune Soldier,
Suikoden eller Hibikis Magic.
