Broken Blade (manga)

av Yunosuke Yoshinaga

Robotar, medeltid och magidriven teknologi. Broken Blade imponerar.

Magi finns. I kungadömet Krisna drivs i stort sett allting av de magiska krafter kanaliserade genom enkel kvartssten. På det här sättet får fordon fart, lampor lyses upp och gevär får tryck nog att slunga iväg sina kulor. Magi är helt enkelt en naturlig del av samhället och någonting hela befolkningen besitter. Nåja, nästan hela befolkningen. Rygart Arrow är en så kallad unsorcerer, en ovanlig individ som helt saknar förmågan att ladda upp kvarts med energi. Han lever därför som en enkel bonde. Till saken hör dock även att Rygart är en gammal vän till Krisnas kungapar och att de tre dessutom delade militärskola med Zess som nu invaderar Krisna med tunga stridsrobotar – så kallade golems. Mitt i hela konflikten finns även en uråldrig golem som ingen kan aktivera eftersom den inte tycks drivas av kvartsmagi. Kanske kan Rygart bli föraren?

Om det är ett ord som sammanfattar Broken Blade måste det bli ”välproducerad”. Hela världsbilden med den kvartsbaserade teknologin och det magicentrerade samhället känns både gedigen och intressant. Berättelsen känns seriös och bra och teckningarna är både detaljerade och snygga. Eftersom hela världen påminner vagt om vår medeltid har robotarna designats med riddarrustningar i åtanke. De slåss med andra ord med fysiska svärd lika ofta som de skjuter med pistoler och istället för någon form av energibarriärer skyddar de sig med gamla hederliga metallsköldar som fläks upp och faller i skrotbitar när de träffas. Det ger en skön, smutsig känsla. Namnet ”Broken Blade” kommer för övrigt från en kommentar som riktas mot den gamla golemroboten, och då närmare bestämt hornet den har i pannan. Det ser nämligen ut ungefär som en trasig klinga.
Visst, vissa inslag känns lite kliché. När den unga kvinnliga golem-piloten gör bort sig, får ett par vänliga visdomsord av sin lugne, snygge överordnade Zess och sedan på klassiskt manér börjar stamma och rodna undergivet känns det lite olustigt. Likaså är det underligt att människorna i Krisna verkar mäta avstånd i ”mails”. Antingen är det här en ren felöversättning eller så värderar de helt enkelt sitt postsystem så mycket att det även har blivit en enhet för, säg, hur högt en robot kan hoppa. Men detta är trots allt bara mindre parenteser. Broken Blade är en snygg, seriös och bra berättelse för alla som gillar robotar.