av Nobuhiro Watsuki
Buso Renkin är den senaste serien av
Nobuhiro Watsuki, mannen bakom
Rurouni Kenshin. Jag måste erkänna att min enda relation till Kenshin bygger på animen, som jag tyckte väldigt mycket om. Det väckte en hel del förväntningar, även om Buso Renkin inte såg ut som mycket för världen. Men jag måste säga att jag redan efter de två först volymerna är besviken.
Buso Renkin (ungefär Bepansrad Alkemist) berättar om Kazuki Muto, som en kväll räddar en tjej undan ett monster. Tror han. Egentligen får han allt om bakfoten. Hon har planerat att lura dit monstret för att ha ihjäl det, och Kazukis trillar in och förstör allt genom att klantigt nog dö för hennes skull.
Med hjälp av ”kakugane”, en speciell legering skapad i en alkemisk process, återupplivar hon Kazuki, som trots att han fått en andra chans till att leva inte kan sluta lägga sig i. Tokiko, som den unga kvinnan heter, visar sig vara en av Alkemist krigarna, och hennes kall i livet är att utrota ”Homunculus” – människoslukare skapade genom en sorts parasitering på människor. Nu har hon spårat en del av dessa monster till stan och till sin hjälp har hon det mystiska ”Buso Renkin”. Och så Kazuki förståss.
Jag är som skrivet besviken. Jag hade hoppats på att åren efter Kenshin skulle ha gått till att utveckla något… mer storslaget än det här. Men tidsintervallet ägnade Watsuki på GUN BLAZE WEST, en serie som lades ner då den inte lockade tillräckligt med läsare. Buso Renkin är med andra ord författarens försök till att hitta något som passar den unga shounenpublikens smak. Resultatet blir en blandning av
Bleach och
Full Metal Alchemist, när de är som mest stereotypa. Det annorlunda, djupa och mörka hos FMA är frånvarande, och de medryckande actionscenerna och humorn från Bleach uteblir. Buso Renkin är en OK shounen, med en del humor och en del action, men med inget specifikt som skiljer den ur havet av alternativ.
Vad jag dessutom ser som ett minus, är att japanska ord och uttryck, som ”Buso Renkin” och ”strawberry talks” inte förklaras för läsaren. Man får söka upp innebörden själv. Detta är dock ingen kritik mot serien i sig, utan mot VIZ som publicerat mangan. Det är ett vanligt drag hos förlaget, men jag hoppades på att deras Shonen Jump Advanced - titlar skulle vara ett undantag. Att deras slogan dessutom är ”The world’s most cutting-edge manga” är faktiskt att ta i för kung och fosterland. Buso Renkin gör mest mycket väsen för ingenting. Förlaget har däremot hållit ett mycket bra utgivningstempo och lyckats ge ut åtta av de tio volymerna på drygt ett år, med de två sista planerade runt årsskiftet. Men för VIZ är även det inget nytt under solen.
