Av Yuki Yoshihara
Butterflies, Flowers lyckas med konststycket att vara en typisk japansk romansserie, samtidigt som den på många sätt inte alls liknar de vanliga "tantsnuskserierna" man ofta stöter på i genren. Serien spetsar romansen med en rejäl dos humor av det dråpliga slaget, tvekar inte att låta hjältinnan bli riktigt ful och superdeformerad vid de mest opassande tillfällena och leker med genrens klichéer på ett sätt som får berättelsen att sticka ut ur mängden. Det är ingen serie som tar sig själv på särskilt stort allvar och den tvekar aldrig att driva med sig själv.
Chokos familj var en gång i tiden var förmögen, men de blev ruinerade av faderns dåliga ekonomiska sinne. Som vuxen får Choko anställning som assistent på ett företag där hennes halvdanna prestationer ständigt hamnar under luppen hos hennes kritiske överordnade. Efter ett tag inser hon att hennes chef är son till mannen som en gång i tiden var familjens butler. Som chef är han ett monster, men utanför jobbet ser han fortfarande Choko som sin skyddsling; en skillnad som håller på att driva stackars Choko från vettet.
Kul att veta
Butterflies, Flowers syftar på att uppfostra ett litet barn med samma ömhet som man föder upp fjärilar eller kultiverar blommor. Yuki Yoshihara har tecknat och författat många romantiska komedier förut, men det här är den första som kommer ut på engelska. Bland de romantiska mangaserierna, som ofta saknar en viss självinsikt, har hon gjort sig känd för sin förkärlek att driva med genrens floskler, samt hennes tendenser att låta figurerna bli superdeformerade vid de mest olämpliga tillfällen.
Omdöme
Yuki Yoshihara är något av en favorit vad gäller manga på temat fånig romantisk komedi. Man skulle mycket väl kunna säga att hon är mitt skyldiga nöje, eftersom jag vanligtvis sällan gillar serier av det här slaget. Butterflies, Flowers, som är en av Yuki Yoshiharas nyaste serier, hade jag däremot inte stött på förut. Den här första volymen i serien var definitivt mer pryd och städad än vad hennes serier brukar vara. Det gör dock att serien hinner komma igång lite innan den viker in på "tantsnuskspåret". Romansen får alltså ligga och puttra lite i bakgrunden, medan situationskomedin är i fokus, åtminstone till en början.
Som vanligt när det gäller Yuki Yoshiharas serier är berättelsen full av charmant klantiga hjältinnor, stiliga män som inte alltid vet vad de vill (för det måste kvinnorna få dem att inse) och en och annan transvestit. Utan dessa tre ingredienser vore det inte en äkta Yuki Yoshihara-serie. Choko är lätt att tycka om, som fallet brukar vara med Yoshiharas hjältinnor. Det som är trevligt med just Choko är att hon inte alltid är klantig och hjälplös; när det verkligen kniper blir hennes uppväxt som ung adelsdam tydlig och hjälper henne att få fason på de problem som kan uppstå på företaget eller i familjens nudelrestaurang.
Chokos chef och barndomsvän är inte heller ett gränsfall till våldtäktsmän, som männen i den här sortens romantiska serier tyvärr ofta framställs som, utan respekterar Choko som person (om än inte som underhuggare på jobbet). Det gjorde honom snabbt till en personlig favorit, förutsatt att han inte gör en totalomvändning längre fram i serien förstås. Yoshihara har dock aldrig varit en större fantast av våldtäkt-som-leder-till-romans-eländet, som ibland dyker upp i de japanska romansserierna, så jag känner mig någorlunda lugn på den fronten.
Som alla andra Yuki Yoshihara-serier är inte tonen i serien som helhet på något sätt seriös. Den inbjuder inte direkt till djupsinniga reflektioner om livet, universum och allting. Men det är å andra sidan inte heller meningen med den här sortens serier; de är ofta tänkta som en lite lagom fluffig dos av honung när livet ter sig trist och grått för utslitna hemmafruar och
office ladies. För er som emellanåt känner er dragna till romanshyllan i butiken, men som har tröttnat på tidsresande barbarer och alla blodfattiga vampyrer som numera hotar att överbefolka våra nörderier, kan kanske en tripp in i Yuki Yoshiharas slappt bakåtlutade, men ändock fartfyllda, romantiska komedier kännas som ett välkommet avbrott.
Serien rekommenderas även till er som gillade bl.a.
Hot Gimmick,
Honey Hunt,
Sensual Phrase,
Heaven’s Will och
Black Bird. Man bör dock ha en hög tolerans för fånig humor och mild slapstick, av det slag som man vanligtvis sällan stöter på i romansböcker eller romantiska serier. För er som vågar ge Yuki Yoshiharas serier en chans väntar en något udda, men pikant läsupplevelse, som inte riktigt liknar något annat i genren.
