Haru är en helt vanlig tjej. Ofta sen till skolan, tycker om att vara med kompisar och småkär i en kille i klassen. Så en dag räddar hon en katt från att bli påkörd. En katt som reser sig på bakbenen, borstar av sig och tackar henne. Den galna händelsen blir upptakten till Harus äventyr.
Katten hon räddat visar sig vara Prins Lune av Kattriket, och Kungen beordrar därför alla katter att stå henne till tjänst som tack. Nu skall gränslös lycka tillfalla Haru. Det hela låter ju bra, om inte ”gränslös lycka” på katters vis innebär till exempel kattmynta upp till öronen och skohyllan i skolan fylld med möss. När Haru slutligen känner att hon fått nog av allt vad katter heter kommer dödsstöten: Kungen har bjudit Haru till sitt rike, för att bli hans sons maka!
Ett anonymt tips leder Haru till KattByrån, där hon möter Humbert von Gikkingen, katt och baron extraordinär, och den glupske katten Muta (inte Moota!). Båda går, efter en del om och men, med på att hjälpa henne, men trots deras stöd blir Haru kidnappad kidnappad och förd till Kattriket. Där inser hon snabbt att Baronen haft rätt: För att klara sig måste hon lära sig att tro på sig själv, och hålla fast vid den hon är. Men det är svårt när man inte vet riktigt vem man är. Och ju längre Haru stannar, desto större är risken att hon förvandlas till katt – för alltid.
The Cat Returns är en fartfylld anime med en rad härliga karaktärer. Kattkungen är en förvirrad despot i sin egen värld och roar tittaren med sina galna idéer. Muta, som visar sig ha en riktig historia bakom sig, är så otrevlig och utan klass man kan bli utan att helt lyckas dölja sitt goda hjärta. Hans karaktär är faktiskt baserad på en nästan identisk katt, som brukar paradera runt i
Studio Ghibli. Mest av allt faller jag dock för Baronen, som är charmig, artig och belevad. Trots sitt otroligt fåniga namn är han allt annat än fånig, och i min åsikt det bästa med hela filmen. Både han och Muta har dessutom små roller i en tidigare utgiven Ghibli/Miyazaki film,
Whispers of the Heart.
Det är synd att säga att det antagligen är handlingen som är filmens svagaste kort. När jag sett klart känns det som om något saknats och att det stundom varit smått förutsägbart. Det kan vara moralkakan. Ett budskap om vikten att tro på sig själv är något man bör ge större utrymme, eller stryka helt. Istället tappas det bort bland alla hisnande miljöer och det oförglömliga persongalleriet.
The Cat Returns är trots sina små brister en mycket vacker film, där repliker och rörelser är klockrena och fascinerar. Den är roande och medryckande och passar alla åldrar.
Aoi Hiiragi har även skrivit mangan
Baron - the Cat Returns, som skildrar samma historia som animen.
