Kontorsjobbaren Kurokawa har inte haft turen med sig i kärleken på sistone. Så en dag stöter han på den blivande universitetsstudenten Tatsumi, som gått vilse i Tokyo på väg till antagningsprovet. Det börjar halvbra men tar sig - efter att Kurokawas fulla jobbkollega råkat kräkas ner Tatsumis kläder erbjuder Kurokawa honom att bo hos sig tills han genomfört sitt prov. Allt går bra och de två kommer väl överens. Kanske lite för bra, eftersom Kurokawa inser att han förälskat sig i sin skyddsling. En kyss vid ett illa valt tillfälle skapar problem och Kurokawa börjar misstänka att han aldrig kommer få träffa sin nya beau igen ... eller?
Kul att veta:
Challengers är Hinako Takanagas första manga som gavs ut i Japan. Numera är hon en av Japans mest produktiva och omtyckta tecknare i genren Boys Love (homoerotisk manga tecknad av och för kvinnor). För ett exempel på en av hennes senare serier rekommenderar jag Little butterfly, som är ännu bättre.
Challengers är den första mangapocketen utgiven av DramaQueen jag läst. I huvudsak ger förlaget ut Boys Love-manga av mer vuxen karaktär, men Challengers är mer ungdomsvänlig och innehåller inga grafiska scener. De har på sista tiden breddat sin utgivning till att omfatta koreansk shoujomanga. Pocketen har ett färgrannt omslag i glansigt papper likt Digital Manga Publishing, men böckerna är tryckta i det mindre, japanska formatet på papper av god kvalitet, vilket därför återger serien i ovanligt bra tryckkvalitet.
Omdöme:
Vad gäller Boys Love-manga så är jag personligen väldigt selektiv när jag väljer vad jag ska läsa. Det ges ut många dåliga serier i Japan, det går inte att förneka, och många av dessa är just Boys Love. Men då och då stöter man på charmiga, romantiska komedier som Challengers. Det är faktiskt inte helt ovanligt att det som i Challengers fall är ett debutverk från en ung och lovande författare, som ännu inte hunnit fastna i genrens alla klyschor och stereotyper. Challengers har ett omslag som inte stämmer överens med innehållet eftersom serien återutgavs i Japan och då fick ett nytecknat omslag. Författaren själv påpekar ångestfullt hur mycket hennes tecknarstil ändrats i bokens efterord. Är detta ett minus? Absolut inte. Jag tyckte att Challengers var jätterolig, med massor av humor och härligt knasiga teckningar i stil med Sanami Matohs Fake. Takanaga har en fantastisk känsla för visuell komik och tajming, framförallt i scenen med den ödesdigra första kyssen som fick mej att skratta så tårarna sprutade. Längre fram i bok 1 dyker det upp ett gäng sidokaraktärer som drar upp tempot, även om jag ställer mig frågande till översättarens val att porträttera den stereotype utbytesstudentens engelska brytning genom att byta ut alla L
till R
och stoppa in japanska ord i dialogen. Taffligt inslag i ett i övrigt väl genomfört arbete.
Bästa replik: In the entryway at this hour... So much more daring than usuar Japanese.
