Det här är berättelsen om en väldigt märklig liten vampyr och hennes romantiska missöden.
Karin Maaka är barn till
vampyrer och borde själv vara en vampyr. Men någonting verkar ha gått snett med genetiken, för i stället för att äta blod, överproducerar hon det! En gång i månaden får Karin så mycket blod i kroppen att hon måste bita någon och överföra det, annars drabbas hon av explosivt näsblod. Mangan innehåller trots detta upplägg förvånansvärt få snusk- och menstruationsskämt, utan är mer en förväxlingskomedi.
Kenta Usui, en ny kille i Karins klass, råkar nämligen se när hon ger blod till en affärsman i en park. Han missförstår allt och en kedja händelser startar, som bland annat gör att Karin upptäcker att hon har fler vampyriska drag än hon trott. Men också att det av vissa anledningar är mycket viktigt för hennes förmåga att leva ett vanligt liv att hålla Usui glad… Man anar vart det är på väg.
Karins familj är en typisk vampyrfamilj invandrad från Europa. Hennes brorsa förför tjejer, hennes lillasyster kontrollerar fladdermöss, pratar med dockor och klär sig i
gothic lolita-klänningar och hennes föräldrar tjafsar och dricker blod ur drinkglas.
För Karin, som är vaken på dagen, försöker leva ett normalt liv med skola och extrajobb, är det ganska krävande. Även Usui har det jobbigt hemma, eftersom hans ensamstående mamma har dåligt med pengar och svårt att få jobb.
Jag ser fram emot att läsa mer om hur deras familjesituationer utvecklas, för de verkar vara bland det mest intressanta i mangan.
Kul att veta:
Den japanska originaltiteln är helt enkelt ”Karin”, så heter även den tillhörande
TV-serien. Tokyopop ändrade namnet på sin utgåva eftersom de ville undvika att serien skulle blandas ihop med den redan utkomna ”
Kamichama Karin”.
TV-serien verkar överlag ha fått rätt bra betyg, men i senare avsnitt skiljer sig, som så ofta, handlingen från mangan.
Omdöme:
Chibi Vampire påminner lite om
familjen Addams i tonen, båda är ganska lättsamma komedier och sånt som brukar framställas som läskigt är normalt.
På det stora hela är serien, trots Karins märkliga anti-vampyrism, inte särskilt nyskapande. Man anar tidigt att relationen mellan Usui och Karin kommer utvecklas och förmodligen bli romantisk. Nya personer och problem dyker upp allteftersom, men det känns som om mangan saknar det där lilla extra.
Personerna känns inte tillräckligt levande och historien har man läst förr – javisst är vampyrismen en extra krydda, men den räcker inte för att dölja att det här är en high school komedi och sådana har vi sett många av.