av Yuji Iwahara
Misaki tror inte sina ögon när hennes far släpar med henne upp till Hohorosjön där hennes morfar en gång bodde. Efter hennes mammas död vill hon bara få kontroll över sitt liv igen, men icke. En kidnappning, en polisutredning och en mystisk varelse som tycks bo i Hohorosjön sätter stopp för lugnet i vildmarken.
En dag trillar Misaki ner i sjön, men räddas av ett sjöodjur! Odjuret ger Misaki en kyss rätt på munnen och förvandlas till en liten pojke. Misaki bestämmer sig för att kalla honom för Neo och anstränger sig för att hålla Neos riktiga identitet hemlig.
Det bästa sättet att kategorisera Chikyu Misaki är väl att säga som det är: Det är en bishoujomanga (d.v.s. en manga vars karaktärer är nästan bara söta flickor som tecknas för en manlig publik), men en sådan med förvånansvärt intressant handling. Vi slipper åtminstone harem och får en intressant berättelse på köpet. I vanliga fall gillar jag inte den här sortens blandning av
kawaii,
moe och vuxenserie, men jag gillar Chikyu Misaki.
Jag tycker hemskt mycket om teckningsstilen i Chikyu Misaki. Det känns som om Yuji Iwahara är inspirerad av amerikanska independentserier på något sätt, även om jag inte är tillräckligt insatt för att peka på någon specifik influens. Jag gillar det jag ser helt enkelt. Det är ovanligt mycket detaljer i bilderna och bakgrunderna för att vara manga, och dialogen är välbalanserad utan att en endaste gång explodera i ett gytter av dåliga skämt eller metaskämt. Allt detta är plus i kanten och skönt att slippa.
Det som tyvärr drar ner betyget till 3 trots att den här serien förtjänar lite mer, är att den för mig personligen svävar farligt nära gränsen att vara olämplig i sina skildringar av unga barn och djur. Framförallt just i fallet Neo när han blir förvandlad till människa genom att kyssa flickorna. Det är svårt att sätta fingret på exakt vad som känns fel, men jag får en olustig känsla av ogillande varje gång en sådan scen dyker upp. En av de äldre tjejerna är tack och lov den enda som får stå för avklädnings- och duschscenerna (eftersom
fanservice tydligen prompt måste vara med). Men det är ändå synd att tecknaren inte kunde låta bli att stoppa in ganska plump fanservice i en i övrigt väldigt bra serie. Det sticker i ögonen på mig åtminstone.
Trots detta är Chikyu Misaki en kort men naggande god serie som jag rekommenderar. Den bör inte läsas av de allra yngsta, men har man distans till det man läser är det en spännande och annorlunda manga som jag hoppas att fler vågar ge en chans. Tre volymer är ju ingen direkt tung investering och CMX har gjort ett bra jobb på utseende, tryck och översättning. Yuji Iwahara har även tecknat den prisbelönta mangan
King of Thorn, som har börjat släppas på engelska även den.
