av Minako Narita
Anise, en pigg och renhjärtad liten tös i New York, har fått för sig att hon vill lära känna Siva, en klasskamrat som även gjort karriär som skådespelare. Men då hon snart inser att något är skumt med Siva går hon hem till honom för att ta reda på sanningen. Det uppdagas då att Siva egentligen är två personer, enäggstvillingarna Siva och Cipher (namnen uttalas nästan likadant på japanska). För att få Anise att hålla tyst om hemligheten att de två turas om att gå i skolan och till sitt jobb, så får hon bo en vecka hemma i deras lägenhet. Hon slår vad med dem att om hon lär sig skilja på vem som är vem innan veckan är över så ska de i sin tur avslöja för henne varför de två låtsas vara samma person. Anise dras in i en invecklad, psykologisk labyrint, men eftersom hon är en väldigt jordnära och klipsk tös, så håller hon ändå balansen i tvillingarnas känslomässiga berg- och dalbana. Kommer Anise att lyckas dechiffrera tvillingarna? Kärlek tycks dessutom spira mellan henne och...ja, vilken av tvillingarna är det nu hon älskar egentligen? Vem av dem behöver henne allra, allra mest?
Kul att veta
Cipher är kanske den äldsta serien från Hana to Yume (japanskt shojo-magasin utgivet av Hakusensha) som publiceras på engelska just nu; den började redan 1981. Minako Narita har länge varit ett av de tyngsta namnen i Hana to Yume. Hon har bland annat skildrat utbytesstudenters strävan att passa in i Japan, New Yorks ungdomar och adoptivbarn. Hon tycker om att ta upp viktiga ämnen och presenterar dem på ett allvarligt men lättåtkomligt sätt för oss läsare. Andra titlar hon skrivit är Alexandrite, Natural och Hanayorimo Hanano Gotoku (Mer lik en blomma än en blomma).
Omdöme
Cipher hade jag läst om i Animerica Extra, Viz numera döda amerikanska manganatologi. De hade varje månad spotlight på en serie som ännu inte fanns på engelska. Många av de serierna har nu getts ut på engelska i samband med att mangan slog igenom i USA under slutet av 90-talet. Men det är inte bara varit Viz som snappat upp dessa fantastiska serier utan även
CMX, ett ganska nytt företag som visat sig ha god smak vad gäller manga. Jag är evigt tacksam för detta, eftersom CMX (förutom ett par lustiga textningsmissar) gjort ett fantastiskt jobb med översättningar och dialog. Även själva pocketarna är mysiga; tunna men vältryckta och med vackra omslag. Jag är mycket glad åt att de även översätter ljudeffekter och ritar om dem på engelska, så att det känns att de hör hemma där, istället för att bara skriva översättningen bredvid.
