Lelouch vill ha hämnd, oberoende av priset. Suzaku vill förändra världen, men vägrar låta målet förblinda honom för nuets lidanden. En gång var de bästa vänner men när de nu behärskar de mäktigaste vapnen i kampen om Japans framtid, ställs Lelouch och Suzaku mot varandra. Finns det någon vinnare? Och vad kostar det att följa sina ideal?
När Lelouch Lamperouge var ung svor han en bitter ed till sin vän Suzaku Kururugi; att hämnas på sitt fädernesland för vad de gjorde med hans mor och syster och krossa det Britanniska kejsardömet.
Code Geass börjar med att Lelouch lever under falskt namn i Area 11 (för oss känt som Japan) och är frustrerad över sin maktlöshet. Han snubblar in i en strid mellan militär och frihetskämpar och möter den mystiska C.C. Hon skänker honom Geass, kungamakten, en kraft som kan förändra världen - om han bara vågar ta emot dess tveeggade gåva.
Lelouchs Geass gör att han kan manipulera alla människor och han sätter omedelbart sina planer i verket - Zero, den genialiska och hänsynslöse rebelledaren är född!
Samtidigt har "elvan" Suzaku äntligen upptagen i den Britanniska armén. Han har höga ideal, men bär precis som Lelouch på ett bittert förflutet och mörka hemligheter. Suzaku längtar efter fredlig förändring och harmoni mellan britannier och japaner, en dröm som hotas innan den ens börjat gro när Zeros våldsamma kamp börjar. Alltså tar han med glädje emot chansen att påverka saker direkt när han får tillgång till prototyp-stridsdräkten Lancelot, en
mecha med överväldigande styrka.
Omdöme
I Code Geass har animatörerna verkligen prickat in full pott! Intrigen är spännande, rör sig i lagom rask takt och gör flera oväntade vändningar. Många händelser fick mig att tappa hakan över vad de vågade göra med figurerna.
Code Geass innehåller ett fascinerande persongalleri, med snygg (om än något anorektisk) figurdesign, signerad tecknargruppen
CLAMP. Framförallt Lelouch, en särdeles moraliskt ambivalent huvudperson fängslar, men nästan alla, från tuffa frihetskämpen Kallen till idealistiska prinsessan Euphemia får sina stunder i rampljuset och ingen är så endimensionell som man är van vid i många animeserier.
Animationskvaliteten är hög och det märks att det är ett erfaret team bakom det här projektet, till exempel bör regissör Goro Taniguchi kännas igen från serier som
Planetes och
s-CRY-ed.
När det gäller musiken är den rätt slätstruken, men duglig. Mest minnesvärda är väl den lätt psykideliska intromusiken signerad
FLOW, kräver viss invänjning men passar bättre än jag först trodde.
Ibland kommer det en anime som direkt höjer sig över mängden. Vissa, som mecha-klassikern
Neon Genesis Evangelion, gör det genom att tänja på gränsen för vad en tecknad tv-serie kan handla om och spränger filosofiska gränser. Det tycker jag nu inte att Code Geass gör, utan i stället har man ett gediget hantverk som utnyttjar alla bra ingredienser en anime kan bestå av för att skapa en välbalanserad och snyggt förpackad produkt.
Visst, det finns psykologiska trauman i diverse personers förflutna. Men det är framförallt med en klassisk blandning av lömska intriger, personutveckling och omstörtande händelser som spelar på alla tittarens känslosträngar som Code Geass vinner ens hjärta. Som ett mått på dess framgång kan nämnas att den har vunnit både tidningen Animages popularitetspris och pris för bästa tv-serie på branschmässan
Tokyo International Anime Fair.
Överlag är det här en av de bästa animeserier som dykt upp på senare år. Cool, tragisk, rolig och helt enkelt supermaffig.
