Codenamne: Sailor V (manga)

Av Naoko Takeuchi

Codename Sailor V är något av en helig graal för dem som älskar Sailor Moon, eftersom mangan kan läsas som en prequel till denna. Bakom Sailor Vs Mask finner vi den unga flickan Minako, som senare blir Sailor Venus. Serien påminner mycket om sin efterföljare, men fokuserar mer på humor.

Minako är en ung skoltjej, som drömmer om kärleken och hellre sover eller spelar TV-spel än gör läxorna. En dag möter hon den mystiska katten Artemis, som ger henne tillgång till en hemlig bas under spelcentret och tränar henne för ett hemligt ändamål. Minako tar sig an identiteten Sailor V, flickan som kämpar för det goda och för kärleken. Hennes fiender är lika otaliga som de är mäktiga, men Sailor V har minsann ett och annat ess i sin ficka.

Kul att veta
Sailor V dyker upp även i mangan Pretty Guardian Sailor Moon, där hon blir en av Usagis allierade, Sailor Venus. Man kan se många blinkningar till händelserna i Sailor V när man läser huvudserien. Den här första delen i Codename Sailor V skrevs innan Sailor Moon, och är faktiskt anledningen till att huvudserien ens kom till. Animeproducenterna på Tonami i Japan kontaktade Naoko Takeuchi, efter att ha läst första delen av Sailor V, och bad henne utöka konceptet till en serie om en hel grupp av kvinnliga superhjältar. Takeuchi tyckte inte riktigt att konceptet passade tonen i Codename Sailor V, och valde därför att istället göra om konceptet en smula. På det viset föddes Sailor Moon.

Mangan och animen till Sailor Moon gick i stort sett parallellt med varandra under utgivningens gång. Händelser i mangan och animen placerades i de olika berättelserna så att de skulle sammanfalla. Man räknade även chansen till högre tittarsiffror under skollov och liknande, och placerade därför viktiga händelser i serierna där. Följden blev att Sailor Moon blev en hit bland unga flickor av sällan skådat mått. Receptet på framgång har dessutom visat sig fungera lika bra utomlands. Det är fascinerande att tänka på hur det hela började med den knasiga superhjälten Sailor V och hennes sarkastiska katt Artemis.

Sailor V har tidigare aldrig getts ut på engelska, men den har alltid varit en av de mest hett efterfrågade serierna från fansens håll. Den är även känd för att den fortsätter en bit efter att Pretty Guardian Sailor Moon tog slut och innehåller gästspel från de övriga sailorhjältinnorna.

Omdöme
Sailor V är en utmärkt serie att ge till unga tjejer som vill börja läsa manga på engelska, såväl som ett bra val för en vuxen läsare som vill läsa en serie om starka kvinnliga superhjältar. Styrkan i Naoko Takeuchis serier är hennes förmåga att blanda barnslig entusiasm och ungdomsbekymmer med feministiska grundtankar om kvinnliga hjältar som inte behöver hjälp av starka karlar, utan får stöd av gemenskapen med sina egna. Serien skrevs mellan 1991-1997, men framstår fortfarande som ett av de mest föredömliga exemplen inom serievärlden för hur man låter tjejer befolka alla huvudrollerna, utan att serien för den sakens skull förlorar läsvärde för manliga läsare. Både tjejer och killar kan läsa och uppskatta Naoko Takeuchis serier, tack vare hennes förmåga att blanda fantastiska äventyr med jordnära dramatik. Hon har med tiden visat sig vara en tidlös serieskapare, vars verk aldrig förlorar sin relevans för nya generationer. Hennes serier har inspirerat miljontals unga läsare.

Jag, som aldrig hade läst serien tidigare, blev riktigt förtjust i Codename Sailor V. Faktum är att jag blev mer förtjust i Minako än Usagi. Minako är sprallig, självsäker och lite mer driven än Usagi. Hon är helt enkelt omöjlig att inte tycka om. Det jag saknar i serien är tydligare bifigurer, men med tanke på att Venus senare dyker upp i huvudserien är detta inget stort problem. Det är nästan så att man önskar att fler av Sailorhjältinnorna hade fått liknande serier som Sailor V.

När man läser Codename Sailor V och Pretty Guardian Sailor Moon tillsammans kan de kännas ganska lika varandra, på samma sätt som Usagi och Minako är nästintill identiska i vissa aspekter. Men det finns förstås även skillnader mellan serierna. Till skillnad från den dramatiska Sailor Moon finns det till exempel mer humor och slapstick i Sailor V.

Jag rekommenderar varmt Codename Sailor V till alla Sailor Moon-fantaster, samt till serieläsare som vill läsa shoujomanga med starka, kvinnliga protagonister. Jag rekommenderar i det sammanhanget även serier som Oresama Teacher, Tokyo Mew Mew, Cardcaptor Sakura, Skip Beat och Magic Knight Rayearth.