Av
Kyoko Negishi och Sakae Maeda
Vältecknad vampyrhistoria som bygger på intressant grundpremiss, men som inte lyckas utveckla ursprungstanken till något mer engagerande.
Gud har försakat Karl. Som ättling till van Hellsing-klanen är det hans öde att jaga vampyrer för resten av sin existens. Men som genom ett tragikomiskt skämt blir han själv offer för sin värsta fiende. Nu är han ett monster, driven av hat och hämnd, men samtidigt brinner det inom honom ett hopp om frälsning. Karl klamrar sig desperat fast vid sin tro, vilket är till den uråldriga vampyren Elliots glädje. En mans mänsklighet är tydligen en annans underhållning.
Kul att veta:
Fristående manga, illustrerad av Kyoko Negishi, som även tecknat
Café Kichijouji de.
Omdöme:
Till en början trodde jag att den här mangan skulle tilltala mig mer än vad den gjorde. Det är snyggt tecknat, och den nästan totala bristen på bakgrunder är inte så illa som jag brukar tycka, utan funkar rätt hyfsat i en så karaktärsdriven berättelse. I centrum står Karl och hans envetna jakt på vampyren Elliot, men det är snarare några av kvinnorna som kommer in i Karls liv och ärrar hans samvete, som är personporträtten jag mest fastnade för.
Upplägget är bra och jag uppskattar hur man rör sig fram och tillbaka i tiden, för att ge en mer nyanserad bakgrund och historik till Karl och hans livsöde. Crimson Cross ger också en annorlunda skildring till varför vampyrer som Elliot gör som de gör: det är svårt att hålla sig sysselsatt i en evighet. Det är nästan så de hellre är döda bara för att undkomma tristessen.
Men Crimson Cross känns andefattig. Jag saknar antingen en mörkare romantisk stämning eller tydligare insinuationer av allt skräckstämplat. Istället flyter den lite vagt emellan allt och ger inte utrymme till att fokusera på karaktärerna tillräckligt. Trots att dem är bokens tydligaste element blir de alltså ändå relativt identitetslösa, speciellt karaktären Flora som ska ha tydlig inverkan på Karls liv, men istället kommer och går och lämnar mig likgiltig. I slutändan lyckas berättelsen inte engagera mig särskilt, även om det var OK som tidsfördriv.
Crimson Cross passar inte de yngsta läsarna, men rekommenderas till dem som inte kan få nog av serier i stil med Kikuchis
Vampire Hunter D.
