Av
Rei Toma
Dawn of the Arcana är en mörk serie som blandar tvångsgifte, rasism och politiskt ränkspel i en spännande smältdegel. Resultatet är en fantastiskt lovande inledningsvolym, där hatkärlek och smärta driver ett laddat triangeldrama mellan seriens huvudpersoner.
Prinsessan Nakaba från landet Senan gifts bort med prins Caesar från landet Belquat, i ett försök att få till stånd en vapenvila i den långvariga konflikten mellan länderna. Caesar är en vacker men grym tronarvinge, men likt Nakaba och hennes följeslagare, Loki av Ajinfolket, är han fånge i det politiska spelet om tronen. Å ena sidan är de fiender, som aldrig kan släppa garden i de andras sällskap; å andra sidan befinner de sig alla tre i samma sits och är kanske de enda som verkligen kan förstå varandra. När Caesars bror gör ett försök att närma sig tronen är kanske Nakaba den enda som kan rädda hennes trolovade, men kommer prinsens oförmåga att öppna upp inför henne kväva hennes vilja att hjälpa honom?
Kul att veta
Dawn of the Arcana ges i Japan ut i serieantologin Cheese!, där även Miki Aiharas
Honey Hunt ges ut. Även
Mayu Shinjo tecknade serier för Cheese! fram till 2007, då hon valde att bli frilansare. Hennes avhopp blev mycket omtalat, eftersom hon gav
Cheese! och systermagasinet
Sho-Comi svidande kritik för redaktörernas alldeles för stora inflytande över innehållet i serierna, som hindrade serietecknarnas försök att utvecklas och experimentera med sina serier. Serierna som ges ut i Cheese! kretsar även nu vanligtvis kring kärlek, relationer och sex, vilket gör Rei Tomas serie till något av en udda fågel i sammanhanget. Det kan vara värt att notera att Dawn of the Arcana startades 2009, alltså ett par år efter Shinjos avhopp. Det är inte omöjligt att hennes kritik kan ha bidragit till att Toma fick chansen att göra en, för antologin i fråga, så annorlunda serie.
Dawn of the Arcana är Rei Tomas längsta serie hittills. I skrivande stund finns det 9 delar utgivna i Japan och serien är pågående. Utöver serietecknandet har Rei Toma även jobbat som illustratör och designat videospelsfigurer.
Omdöme
Mörk fantasy är inte det vanligaste ämnet för en shoujoserie, men Dawn of the Arcana levererar en av de mest oemotståndligt mörka fantasyserierna jag läst sedan Yumi Tamuras
Basara. Att skriva en mörk shoujoserie är en konst som få serietecknare klarar av. Många serier börjar bra men tappar fart när de blir för långa. För att fylla ut kan serieskaparna tvingas förlita sig på erotiska intriger eller utdragna kärlekshistorier för att hålla liv i berättelsen efter dess naturliga avslutning.
Nu har jag inte läst mer än denna första volym av Dawn of the Arcana, men förutsatt att serien inte spårar ut fullständigt i kommande delar känns det som om den har stor potential att hålla igång ett tag. Rei Toma, som skriver och tecknar serien, skapar en bra balans mellan Nakabas oböjliga viljestyrka och resignation inför sin förnedrande position som oönskad prinsessa och tillika gisslan i det politiska spelet mellan de två länderna.
Att blanda tvång och maktspel med sexuella anspelningar är vardagsmat i shoujoserier, och Dawn of the Arcana är inget undantag. Det är ett känsligt ämne som kan uppröra många, så vet man om att man ogillar sådant bör man sannolikt undvika serien. Men med tanke på att serien handlar om ett tvångsgifte i en politiskt känslig allians, känns inslagen i sammanhanget som en naturlig utveckling av både Nakaba och Caesar som karaktärer. Det finns även tecken på att Caesar kanske inte är så obehaglig egentligen, men det får framtida delar av serien utvisa.
Rei Toma är en mycket skicklig tecknare. Hennes bakgrund som illustratör märks tydligt, på gott och ont. Å ena sidan är hon illustrerar hon vackert designade seriefigurer, framförallt deras klädsel som förstärker klyftan mellan Nakabas nomadfolk och Caesars folks urbana bakgrund. Å andra sidan är serien nästan helt berättad genom karaktärerna och deras ansiktsuttryck, i den för shojoserier ack så överanvända "talande huvuden"-stilen. Jag tycker att det är ett misstag av Rei Toma att inte bygga upp seriens fantasymiljöer mer noggrant redan från början. Efter att ha läst denna första volym vet jag inte mer om landet än dess karta och i viss mån arkitekturen inuti slottet. Serien räddas av att Nakaba och Caesars ansiktsuttryck är centrala i dramat som utspelar sig både inombords och mellan dem. Men i övrigt finns det utrymme för Rei Toma att växa som serieskapare.
Jag rekommenderar varmt Dawn of the Arcana till läsare som älskar mörka serier, fantasy i japansk tolkning och konfliktfylld romans. Gillar man serien rekommenderar jag även andra mörka serier med mer eller mindre fantastiska miljöer och intriger,
The Betrayal Knows My Name,
Vampire Game,
Black Bird,
Angel Sanctuary,
xxxHolic och
God Child.
