Fumi Yoshinaga tecknar manga med både kvinnor och flickor som målgrupp och har publicerat flertalet serier med homoerotiskt innehåll. Det är väldigt roligt att flera av dem nu kommer ut på engelska, för hon håller genomgående mycket hög kvalitet. I antologin "Don’t Say Anymore, Darling" har man samlat fem av hennes korta berättelser, varav de flesta har kärleken mellan män som ett huvudtema.
Till skillnad från många serier i yaoigenren låter Yoshinaga det alltid finnas något mer innehåll än bara trånande blickar och kärleksångest. Hon skriver härligt kluriga små berättelser, där man ofta blir överraskad och alltid berörd. Humorn är ofta ganska lågmäld men väldigt träffsäker, och hennes spartanska tecknarstil med rena, lätta linjer passar perfekt till händelserna. Inte heller mer ledsamma ögonblick skrivs oss på näsan, utan karaktärerna reagerar naturligt och oftast med sorgsen värdighet. I långa eller korta berättelser, lyckas Yoshinaga alltid fånga den rätta känslan perfekt.
I titelberättelsen möter vi Kouhei, en framgångsrik affärsman, och Tadashi, en öppet homosexuell sångskrivare som också är konstant pank. De har känt varandra sedan skoltiden och har ett märkligt förhållande. Tadashi är kär i Kouhei, som drar sig undan alla sådana känslor, men ändå inte kan lämna Tadashi att svälta av skäl han inte vill fundera för mycket över själv.
Den sf-influerade "My Eternal Sweetheart", som för övrigt är den berättelse med flest sexscener, leker med temat androider och mänsklighet på ett sätt som påminner lite om Chobits; jag tycker dock att Yoshinagas tankar är mer intressanta framlagda.
"Fairyland" kan nog vara min favoritserie i antologin, och har ett riktigt kuslig tema.
"One May Day" verkar vid första anblicken vara snäppet malplacerad i den här samlingen. Det är en intressant, ganska långsam historia om förhållandet mellan en bildad professor och hans gammalmodiga fru. Det förekommer alltså inga snygga, homosexuella män och huvudpersonerna är också äldre än genomsnittet i den manga som ges ut här. Men vid en andra genomläsning fann jag berättelsen intressantare och det är ett trevligt smakprov av Yoshinagas arbete utanför den homoerotiska genren.
Utgåvan är väldigt fin, som man lärt sig räkna med från
förlaget June. Boken är större än normalt för engelsk manga, har blankt skyddsomslag och på de inre flärparna finns två små strippserier.
Eftersom June kallar alla sin titlar för Yaoi Manga, inklusive de som bara innehåller den oskyldigaste kyssen, kan det vara svårt för en potentiell köpare att veta hur grov en serie är. "Don’t say anymore, Darling" förtjänar dock sin ålderrekommendation, då den innehåller flera sexscener.
För alla som känner sig mogna att läsa sådant, kan jag bara rekommendera den varmt.
