av Kairi Fujiyama
Vi rör oss i en rätt mörk framtidsvärld, där mänskligheten hotas av ett virus som förvandlar sina offer till samvetslösa monster som kallas Draculer. Som tur är har några personer super-antikroppar och kan undvika att infekteras; Leia Mikami är en av dem. Mangan börjar med Leias inträdesprov till stridsgruppen VIUS, som består av kämpar som med magi och vapen försöker slå tillbaks Draculerna.
Under sitt prov stöter Leia på den till synes late Issa Kazuma, som snart visar sig dölja en hel del stridskunnande under sin sömniga min. De hamnar i samma grupp – faktum är att de är de enda medlemmarna i grupp Zero. Snart tillkommer sällskap och konflikter i form av svärdskämpen Sousei Yukimura, en ung man som hyser stora agg mot Draculerna… och Issa.
Trots att det är en dyster framtid som målas upp, är mangan lättsam och blandar häftig action med slapstickartad humor. Även om flera av personerna har tragedier i sitt förflutna känns det inte som om Fujiyama kommer att göra den här serien alltför ångestfylld.
Det finns en tydlig samhörighet med de stora shounen-serierna som
Dragonball och Yuu Yuu Hakusho i story och design. Inga turneringar dock, i alla fall inte än. Humorn påminner också en hel del om den i
Trigun, särskilt som Issa är samma sorts gladfåniga stridsgeni som Vash the Stampede (från nyss nämnda Trigun, reds. anm). Man kan definitivt ha sämre förebilder än dessa!
När det gäller persongalleriet är typerna bekanta men trevliga. Vi har den glada (Issa), den allvarliga som följer reglerna (Leila) och det förbannade geniet (Sousei). Tillsammans får de olika uppdrag och ska bekämpa Draculerna, något som tecknas i en härligt dynamisk stil. Fujiyama kan föra pennan, det är mycket fartstreck och stora vapen, samt såklart lite roligt småprat under fighterna.
Karaktärsdesignen verkar lite menlösa än så länge, Draculerna förekommer i humanoid eller djurlik form, men är inte direkt nyskapande, och VIUS-krigarnas idé om en uniform verkar vara någon konstig blandning av japanska kläder med lite allmänna fantasyinslag. Det vilar en definitiv anda av skoluniform över några av dem. Jag hoppas på riktigt maffiga vapen och coolare monster i framtida volymer.
Bokens utformning är helt okej, med flera sidor trevligt extramaterial där det bl.a. ingår karaktärsprofiler och förklaring av några specialtermer.
På det stora hela är det ett sympatiskt gäng i detta fartfyllda hacka-ihjäl-monster-äventyr. Inget är nytt under solen, allra minst Dragon Eye, men det är välgjort och spännande underhållning. Ett plus för att det hittills inte varit någon fanservice i form av strategiskt sönderslitna kläder. Detta, samt det faktum att våldet inte tecknas särskilt realistiskt, gör Dragon Eye till en bra manga för lite yngre läsare av actionserier.
Länkar:
Förhandstitt på mangan hos förlaget. 
