av Hisae Iwoka
En liten flicka somnar så djupt att hon inte kan vakna upp igen. Vilse i drömvärlden hittar hon en butik, där outtryckta känslor samlats på burk. Där får hon jobb och möter många kunder, som liksom hon fastnat i sina drömmar.
Flickan som inte kan vakna. Pojken som ligger i koma. Och butiksföreståndaren som hjälper dem båda, det är huvudpersonerna i denna vackra, lätt surrealistiska manga. I centrum för allt finns drömmarna, både de vi har varje natt och de längtans drömmar som finns inom oss. Det kommer och går olika personer i butiken och alla delar med sig av sin bitterljuva berättelse.
Att våga erkänna känslor och släppa andra nära, även när det riskerar att göra ont, är viktiga teman i Drömmarnas djup. Det här är inte en serie att sluka medan man sitter på tåget, utan snarare något att försjunka i och grunna på efteråt.
Många mangaserier har minnesvärda personer som råkar ut för allsköns äventyr, men det är få tecknare förunnat att kunna skapa en sådan melankolisk men ändå kärleksfull känsla som Hisae Iwoka lyckats. Det fastnar inga coola repliker i mitt huvud, men många tankar och frågor väcks. Varje gång jag öppnar boken hittar jag en underbar liten scen till.
Teckningarna skiljer Drömmarnas djup från den mainstream-manga vi är vana att se i Sverige. De små runda figurerna är nästan barnsligt tecknade. De framstår som både sårbara och gulliga, men det handlar inte om den storögda ”kawaii”-gulligheten som många djurmaskotar m.m har i manga. Nästan påminner mig bilderna om de barnböcker med tokroliga berättelser och bisarra bilder jag läst för många år sedan.
Jag tycker mycket om den lugna stämningen i Drömmarnas djup, som påminner mig om en del scener i Ghiblifilmer som
Totoro och
Laputa – Castle in the sky. Där är det naturen som får vara det fängslande och rogivande, medan Hisae Iwoka snarare skänker läsaren ett ögonblicks meditation över våra mänskliga känslors natur.
Det finns ingen annan manga som liknar Drömmarnas djup på svenska, men ger man sig på den engelska hyllan finns några avlägsna släktingar. Den fruktansvärt rörande
Town of Evening Calm, Country of Cherry Blossom, om atombombens efterverkningar, har en lite liknande tecknarstil.
Animen
Princess Tutu har ibland samma abstrakta och drömska ton och jag tror att de som uppskattar
Muminböckernas stilla melankoli kommer falla för Drömmarnas djup.
Jag kan varmt rekommendera denna titel till de som vill ha manga av hög kvalitet. Kanske framförallt till alla som känner att de vill gå bortom de mest typiska mangaklichéerna och vidga sitt läsande.
Tror även att yngre läsare kan ha glädje av den här stämningsfulla serien, framförallt om någon lite äldre vill prata igenom boken med dem.
