Av Kaoru Mori
Emma, en ung flicka räddad från ett liv av misär och fattigdom genom att få jobb som husa. William, den äldsta sonen och framtida arvtagaren av en välbärgad och respekterad familj av överklassköpmän. I ett land som är uppdelat i två, de fattiga och de rika, är deras kärlek förbjuden. Trots detta tabu kan de två inte sluta fatta tycke för varandra, men det är inte med blida ögon som omgivningen ser på dem.
Kaoru Mori har lyckats med något så exceptionellt som att göra en manga i perfekt
Jane Austen-anda. Allt från att ha en stark kvinnlig huvudperson som måste uppleva den ena motgången efter den andra till att ha en förbjuden kärlek som går genom klasserna.
Allt detta toppat med en perfekt, in i minsta detalj, beskrivning av det viktorianska London.
Vad mer kan man önska sig som Austen och
Brontë-fantast?
Mori använder sig av en långsam berättarteknik. Det blir många bilder på enbart rörelser eller närbilder på kroppsdelar, som händer och nackar, både med eller utan text. Ett bra medvetet drag av Mori, då det bidrar till att skapa och förstärka olika känslor, allt från djupet i Williams kärlek till hur överklassen ser ner på de av en lägre status. Det blir mycket att läsa mellan raderna och man kommer på sig själv med att verkligen insupa varenda bild.
Att verkligen ta till sig varje bild är nog något man skulle ha gjort ändå, vare sig det var subtila meddelanden i dem eller ej, då alla bilder är fyllda till bredden med vackra detaljer. Om det är någonstans som Moris fascination för det viktorianska England lyser igenom är det i just bilderna. Mängden och perfektionen av alla detaljer är beundransvärd, allt från inredningen i hemmen till tidsenliga butiker är korrekt. Det sägs att Mori senare i serien till och med hyrde in en historiker specialiserad på just den tidseran, för att se till att allt verkligen var korrekt. Det om något är att visa hängivenhet till sitt egna verk.
Mori har en egen sorts tecknarstil och det känns som en frisk fläkt att se ett alster som inte ser ut som en i mängden. Jag kan tänka mig att vissa skulle tycka att den nästan är lite fult tecknad, just för att hon inte har standardstilen med extremt glittriga ögon, udda proportioner och feminina pojkar. Personligen tycker jag att den stundtals nästan akvarelliga teckningsstilen passar historien perfekt.
Det enda jag egentligen kan klaga lite på med Emma är att Emma själv inte känns som någon huvudperson. Mer som en biperson som hjälper historien framåt. Detta är något som förbättras i det senare böckerna, men det hade varit trevligt att komma lite närmre inpå vår hjältinna redan i första boken.
Men bortsett från det är Emma en fenomenal manga värdig att stå i allas bokhyllor. Det är inget för de som vill ha snabb hetsig action. Det är för de som uppskattar en bra bok lika mycket som en serie, en historia lika mycket som ett vackert konstverk. Emma ska man ta sig tid att läsa och se till att man kan unna sig att njuta av varje bild.
Ett litet stalltips är att spana in den amerikanska utgåvan av Emma, då denna känns mer påkostad. Framsidan känns verkligen som en akvarellmålning, papperskvalitén och trycket känns i överlag bättre och hela historien känns mer naturlig att läsa på engelska då alla uttryck känns autentiska, den utspelar sig trots allt i London.
