av Naoe Kita
Innehåll:
Rose, döpt efter det rosenformade ärret han har i pannan, har inget minne av sitt förflutna. Han räddas en dag av en flicka som jobbar på slottet, och får höra att han påminner om den nyligen avlidne kejsaren. Han kanske till och med är en klon av kejsaren! Landet delas i två läger, de som vill se Rose på tronen, och de som vill se sin egen klon som landets ledare, vilket innebär att Rose är i vägen och måste undanröjas.
Omdöme:
Jag visste att jag skulle finna det en vacker dag, mot alla odds: Den enda dåliga serien som det amerikanska mangaförlaget CMX har gett ut på engelska. Kara no Teikoku, som Empty Empire heter på Japanska, är bland den sämsta smörja jag någonsin tvingat mig igenom.
Till att börja med är teckningarna oinspirerade, för att inte säga slarviga. Naoe Kita tecknar nästan inga bakgrunder alls, vilket helt förtar känslan av att detta är en fantasyserie. Som om inte det var nog ser de flesta personer i stort sett likadana ut. Det ser ut som om tecknaren har en uppsättning ansikten med lite olika frisyrer som hon pytsar ut här och var.
I sådana fall förväntar man sig förstås att författaren ska förlita sig på en karaktärsdriven berättelse, men icke. Karaktärerna är platta och tunna som löv i sin karaktärisering, och det finns lite eller ingen kemi emellan dem. Vid ett par tillfällen försöker författaren lite halvhjärtat pytsa ut lite typiska ”Hana to Yume-gayvibbar” mellan killarna i serien för att öka spänningen, men utan att lyckas särskilt väl. Inte ens i det uppenbara blivande pojk- och flickparet lyckas författaren gjuta in några större känslor.
Allt detta hade jag dock kunnat förlåta, om det inte vore för den katastrofala ramberättelsen som hela soppan utspelar sig i. Det är floskel på floskel, staplade på varandra, och scenerna hoppar liksom fram och tillbaka utan minsta försök att bygga upp en fungerande berättelse. I slutändan var jag inte ens säker på vad i hela världen det var jag hade läst. Ibland tappar man bort sig helt mellan två rutor, på grund av att det hela är så ostrukturerat.
The Empty Empire kvalificerar sig inte ens som en hafsigt tillverkad slarvmanga, nej, detta är ett spektakel som aldrig borde ha funnit sin väg ner på papper. Och jag kan över huvud taget inte förstå hur någon på CMX, som i övrigt har haft så strålande god smak när de valt serieprojekt, kunnat få för sig att det var värt besväret att göra en översättning till engelska av serien. Nej, fy tusan, skräp är vad det här är. Och framförallt var det ett enormt slöseri med min tid att läsa och recensera den. Det här är 2-3 timmar av mitt liv som jag aldrig kommer att få igen.
Det finns många fantastiskt bra fantasyserier skrivna för tjejer från Japan som jag rekommenderar istället för The Empty Empire. Prova t.ex.
Angel Sanctuary,
From Far Away,
Fushigi Yugi,
Basara och
Red River, som alla innehåller det som Empty Empire saknar, d.v.s. en spännande, väl genomförd berättelse, intressanta huvudpersoner och snygga teckningar.
Åldersrekomendation:
Serien kan läsas av alla åldrar.
Finns titeln på svenska?
Tack och lov inte! Och jag hoppas att det förblir så, för all framtid.
