Korta betraktelser över livet, universum och koffeinet som hjälper oss genom det. Ibland melankolisk, oftast mysig och alltid tänkvärd är En kopp kaffe till en ovanlig och läsvärd serie.
Vad handlar En kopp kaffe till? Ingenting och allting. Den består av fristående kapitel, med väldoftande kaffeångor som största gemensamma nämnare. Vi möter olyckligt förälskade och ensamma personer, misslyckade gatumusikanter som finner sig med märkliga välgörare, ensamma spöken och talande katter som kommer över sina krossade hjärtan.
Kul att veta
Namnet kommer från
Bob Dylans låt
One more cup of coffee och hans musik glimtar fram i serien både här och där.
Omdöme
En kopp kaffe till är en intressant alternativserie långt från de coolt polerade berättelserna man hittar i Shonen Jump. De grova, kantiga och nästan klaustrofobiska bilderna för snarast tankarna till amerikanska alternativserier, medan den tysta melankolin några kapitel påminner om svenska självbiografiska serier. Eller, för den delen,
Haruki Murakamis lätt distanserade huvudpersoner.
De olika vinjetterna har inbördes väldigt annorlunda stämning, vilket både gör serien spretig och skapar en välbehövlig variation. Att inte veta vad man får, exempelvis plötsligt öppna ett uppslag och finna brutala mardrömsbilder av en totalitär värld, mitt bland alla små caféer och antikvariat, är en uppfriskande chock. Är det bra berättande då? Jag vet inte riktigt, då den här sortens serie brukar tala till mig på olika sätt vid varje genomläsning.
För serieintresserade läsare, som vill bredda sin bekantskap med japanska serier, är det här en oumbärlig utgivning. Det har börjat komma alternativa titlar på engelska med bl.a. publicering av viktiga artister som
Jiro Taniguchi och
Yoshihiro Tatsumi. Men det är fortfarande ytterst få moderna japanska alternativserier som går att få tag i utan att kunna japanska, och det är ett stort misstag att tro att manga bara handlar om shoujo och shonen med varierande grad av våld, trosglimtar och ögonstorlek.
Tycker man om berättelser som i sakta mak funderar över vår vardag och de tusen små sorger man stöter på genom livet, bör man också ge En kopp kaffe en chans. Tänker på Fumi Yoshinagas serier, främst
Flower of Life, och Ghibli-filmen
Only Yesterday, även om den nostalgiska känslan här mer gäller ett förflutet fyllt av dammiga böcker och LP-skivor än lantlig idyll.
En kopp kaffe till är inte för alla, men den har mycket att ge om man ger den en chans.
