Vad George Lucas har fått ta skit för återutgivningarna av Star Wars! Nu håller även 90-talets kanske mest omtalade anime på att bli slaktko av rang. Man undrar återigen: har förbättringarna verkligen gjort sagan
bättre?
Den kallas för "Rebuild of Evangelion" - filmserien i fyra delar (detta är del två) som agerar omtolkning av Hideaki Annos kryptiska 26-episodare från 1995 – som först handlade om 14-åringar i jätterobotar, som efter ett tjog avsnitt gjorde en introvert högervänsterom och fokuserade istället på
tonåringarnas barndomstrauman och hjärnspöken – och som kryddat med kristen symbolik och organisk mechadesign skottade väg för systerserier som
supervackra Escaflowne och den lite väl krångliga Rahxephon.
Du känner säkert redan till historien om den strypta animationsbudgeten som resulterade i ökända avsnitt 25 och 26 - som mindfuckade med alla som
kom dem nära. Ja, seriens minustecken var alltid blödande tydliga, vilket 1997 resulterade i End of Evangelion - långfilmen som gav fans ett
alternativt slut.
Men Anno var inte nöjd. 2002 började han skriva manus för ännu en omtolkning. Med ny regissör i förarstolen inleddes sålunda nästa relaunch 2007 med Evangelion 1.0: You Are (Not) Alone) – som omtolkade de sex första avsnitten - och nu senast med dess uppföljare Evangelion 2.0: You Can (Not)
Advance, som i runda slängar behandlar episoderna 7-19. Med andra ord mycket att klocka in på 108 minuter, vilket resulterat i att mer än några
få änglastriderna har fått klippas bort.
Varje scen har blivit smakfullt CGI-förstärkt. Animationen är den lyxigaste på mycket länge och handen på hjärtat var det länge sedan jag såg
anime med såpass snygg regi i fightscenerna.
Ingen figur är lika känsloextrem som sist och de mest trasiga själarna, som narcissistiska Asuka, känns nu sju resor mer balanserad. Rei Ayanami är
inte lika kall som i gamla serien och hon blir lättare att ta till sig, men jag vet några gamla fans som kommer rasa - för att använda kvällstidningsspråk – då hennes tysta jag gjorde henne till mångas favorit. En ändring jag välkomnar är Shinji, vars handlingar känns mer
betydelsefulla och mindre "emo".
2.0 introducerar dessutom en ny EVA-pilot, Mari, som gillar att vara EVA-pilot och njuter av livet. Hoppas se mer av henne i tredje filmen, när den än hittar hit.
Trots ett par frågetecken till ändringar – EVA-robotarnas ursprung och att de inte längre är kopplade till en viss pilot - bjuds det på välvilliga justeringar som får mig att godkänna 2.0. Men storyn och helhetsintrycket känns betydelselöst i jämförelse med originalet, som var mer av en ensam mans galna vision, medan Rebuild plattar till allt som gjorde Evangelion så
egen. Men det ska bli mycket spännande att se vad de två kommande filmerna har att erbjuda, speciellt den fjärde, som lovar ett helt nytt – tillfredsställande – slut.
Mina slutord blir dock att det måste vara svårt värdesätta Rebuild, om man inte redan skapat en relation till originalserien.
