Smärtsamt uppenbar Neon Genesis Evangelion-plagiat, med så infantilt tråkiga figurer att recensenten i fråga hoppas på att ondskan ska vinna över de såkallade hjältarna och utplåna hela mänskligheten, och därigenom återställa hennes tro på rättvisa igen.
Den fridfulla ön Tatsumiya blir en dag anfallen av en utomjordisk, tankeläsande varelse kallad Festum, vilket driver befolkningen till panik och chock. Det visar sig att Festum anfallit människor i många år, och att Tatsumiya är en väl fördold fristad för många vars hem gått under. I och med anfallet avslöjas dock öns position, och öborna drivs till att försvara sig med alla medel.
En handfull ungdomar tvingas axla hjälterollerna, och måste därefter hantera krossade drömmar, slitningar bland leden och svikna vänskapsband, samtidigt som de skall lära sig navigera Tatsumiyas största hemlighet: jättelika krigsmaskiner man kallar Fafner.
Kul att veta:
Fafner: Dead Aggressor (Sōkyū no Fafunā), var först en 26 avsnitt lång anime som sändes i Japan under andra halvan av 2004. Bakom animen stod XEBEC, medan figurdesignen är signerad Hisashi Hirai (s-CRY-ed,
Gundam SEED). En lightnovel i samma serie utgavs i 2005, och biofilmen Sōkyū no Fafunā: Heaven and Earth hade biopremiär så sent som juldagen 2010.
Omdöme:
Uppenbarligen är inte Fafner: Dead Aggressor samma katastrof i hemlandet som den är i mina ögon. Sex år efter att animen avslutats kommer både en manga och en biofilm ut. Tydligen vill någon återuppliva projektet, även om det övergår mig varför någon skulle vilja inflika detta lidande på andra.
Det finns inte en enda unik tankegång i denna serie. Ett gäng tonåringar skall rädda sina hem, och utan att veta om det har de alla blivit utvalda och placerade i samma skolklass, tills vuxengenerationen bestämmer sig för att utnyttja deras potential. I mangans första volym ges ingen förklaring till varför inte en vuxen kan försvara den idylliska hemön. Ingen av ungdomarna tycks heller överväga bristerna i att låta ett par tonåringar offra sig själva och varandra, för att rädda en unken ö full av vuxna som undanhållit hemligheter om hur resterande världens länder gått under en efter en, varför Neo FN vill åt Tatsumiyas högteknologiska vapen, eller varför en flicka kopplad till massa sladdar hålls undanstuvad i en vattentank i källaren…
Ärligt talat, vill man läsa en berättelse om utomstående hot, ungdomar som räddar världen, gigantiska mecha som slåss till döden, och samtidigt se karaktärsutveckling, ångest utforskas och sorg och ilska framföras på ett förstklassigt sätt, så ska man läsa eller se
Neon Genesis Evangelion. Letar man efter mecha, action och humor skulle jag föreslå
Full Metal Panic. Vill man läsa en oimponerande kopia på NGE, med en släng av förhållandedramatik, kan man ju alltid kasta ett öga på Brain Powered (även om det inte är att uppmuntra). Och har man nått den punkten då inget annat i ens liv tycks ha något som helst värde, och man dessutom saknar all form av självbevarelsedrift, så kan man plocka upp Fafner: Dead Aggressor, och följaktligen förundras över hur mycket roligare i princip allt annat i hela världen är.
