av Hiro Mashima
Lucy vill inget hellre än att gå med i magikergillet Fairy Tail, som är lika känt för sina starka och talangfulla medlemmar som det är ökänt för sina katastrofala och okonventionella metoder. Så möter hon Natsu, killen med rosa hår som kan sluka eld och spränga hamnområden i luften, men som också räddar henne ur en minst sagt knivig situation. Därifrån börjar deras resa, och ett vänskapsband formas under deras ständiga äventyr och olyckor.
Kul att veta:
Fairy Tail trycks i Weekly Shonen Magazine sedan augusti 2006 och är hittills uppe i över åtta volymer. Hiro Mashima är sedan tidigare känd för sin serie
Rave Master.
Omdöme:
Fairy Tail är en manga med en shounenseries basupplägg, men med en kvinnlig huvudroll. Lucy är en livsglad och rätt ytlig tjej som egentligen vill använda sig av hjärnan och inte utseendet, även om hon ofta tar till fulare tricks. Hon och Natsu binds tidigt samman men relationen har hittills hållits vänskaplig, medan deras ständiga uppdrag ger de tillfälle att lära känna varandra. Jag tycker att båda har sin charm, men är mer nyfiken på en del av sidofigurerna, som Natsus rival tillika vän Gray, som aldrig tycks veta vad han gjort av sina kläder. Deras kivande är bland seriens mest roliga inslag.
Tecknarstilen är inget jag skulle klaga över i sig, men inte heller något jag skulle lyfta fram som ovanligt snyggt eller präglat av en egen stil. Mangan överlag är just så: kul och med en del intressanta personer och obesvarade frågor, men inget sticker ut tillräckligt för att jag ska lägga Fairy Tail på minnet även om jag inte alls tycker den är dålig.
Fairy Tail passar i stort sett de flesta åldrar. Den intresserar nog alla som gillar Mashimas tidigare serie Rave Master, eller de som läser manga i stil med
One Piece och
Naruto. Här är dessutom våldet allt som oftast blodlöst och bortsett från lite urringningar och korta kjolar är det heller inte särskilt naket, vilket gör att den snarare är till för att dra in även en yngre skara. Förlaget har satt 13+, vilket jag ser som lite i överkant. Jag är säker på att det funkar minst lika bra redan i mellanstadieåldern, åtminstone efter det intryck de två första utgivna volymerna ger. Fairy Tail funkar alltså bra för dem som inte läst allt för mycket shounen förr, men är samtidigt även för dem som kan upptäcka Mashimas glimt i ögat när han driver lite med genren, två skäl som bidragit till att jag är lite generösare med betyget den här gången.
Slutet på varje volym innehåller en del extramaterial, och Del Rey har som alltid gjort ett bra jobb med att förtydliga sådant som de anser behöver förklaras.
